"Vi liberaler vill återförstatliga skolan", säger Åsa Wennergren som menar att kommunernas olika förutsättningar gör att skolan blir ojämlik. "Det är lätt att skolan blir en regulator för kommunekonomin", fortsätter hon.
I vår poddsatsning inför höstens val, där Linköpingspolitikerna frågas ut i ämnet "skola och utbildning", har turen kommit till bildningsnämndens ordförande Åsa Wennergren (L). Under den gångna mandatperioden har hon, i rollen som kommunalråd, varit högst ansvarig för kommunens skol- och utbildningsverksamhet. Så här beskriver hon den rådande situationen:
– Generellt sett ser det ändå bra ut, visst finns det olika delar i olika verksamheter där vi behöver göra mer, men om vi tittar på till exempel andelen elever som våren 2022 gick ut med en gymnasieexamen så ser det ju helt fantastiskt ut. Vi har alltså ökat andelen elever med en gymnasieexamen från 87 till 93 procent.
Och vad är nyckeln till det?
– Det ena är att vi lagt in extra resurser under pandemin men vi har också gjort en stor satsning på heltidsmentorer på högstadie- och gymnasieskolor. Om lärarna får mer tid till undervisning så leder ju det till ökade resultat.
Hur ser ni på fortsättningen för projektet kring heltidsmentorer?
– Om vi får fortsätta vid makten blir det naturligtvis en fortsatt satsning. Exakt hur får vi titta på men jag vet att det finns en efterfrågan även från mellan- och lågstadiet. Det kan göra nytta även där men frågan är hur vi ska prioritera.
I grundskolan, när det gäller gymnasiebehörigheten, ligger Linköping under riksgenomsnittet. Här menar Åsa Wennergren att det krävs åtgärder. Dels genom heltidsmentorer och en satsning på speciallärarutbildningen, men också införandet av särskilda undervisningsgrupper.
– Det har blivit lite fult att sätta elever i andra grupper än i klassrummet, och det har genomsyrat skolan under många år. Det är en miss, inkluderingen i skolan har gått alldeles för långt, säger Åsa Wennergren.
– Vi vill se särskilda undervisningsgrupper för elever som behöver särskilt stöd men också för elever som stökar på lektionerna. Oftast är stöket en frustration över att eleverna inte hänger med, fortsätter hon.
För att få behöriga lärare att ta anställning på skolor i utsatta områden vill L testa en form av matchning av personal.
– I dag är det en brist på förskolelärare, så vi kan inte hålla på och bolla runt dem hur som helst, och särskilda lönebidrag har vi provat några gånger utan att det har varit särskilt attraktivt. Det som är attraktivt är en arbetsplats där det finns andra pedagoger. Därför kan man ha samtal med personal i syfte att föra samman en grupp av pedagoger.
Både Åsa Wennergren och Liberalerna ser skolan som en hjärtefråga. Åsa Wennergren själv har en lång erfarenhet som verksam inom skolverksamheten, bland annat som rektor.
När det gäller den förskolekris som briserade under förra året är Åsa Wennergren efterklok. Den styrande alliansen borde ha agerat tidigare när statsbidraget för mindre barngrupper i förskolan förändrades och gjorde att Linköpings kommun förlorade många miljoner.
– Vi reglerade tappet senare, pengarna gick tillbaka till verksamheten och visst hade vi kunnat vara snabbare på bollen, men det är väldigt svårt när statsbidrag försvinner på det sättet. Vi sitter inte med en stor pengakista som vi bara kan plocka av utan jag skulle säga att det här är ett regeringsansvar – när så viktiga statsbidrag försvinner.
Men som lekman kan man ju undra varför ni inte, redan från början, kunde försäkra verksamheterna om att bidragstappet skulle kompenseras?
– Det kunde vi ha gjort. Nu gjorde vi det lite senare och allt berodde inte på resurserna utan även en övertalighet på vissa förskolor. Därför flyttades personal.