Liah firar sin födelsedag, som alla andra, men hon firar också sin "levnadsdag", dagen då hon opererades och kunde börja leva som andra barn.
Från slö och tömd på all energi till ett energiknippe av guds nåde. Det var knappt mamma Caroline och pappa Nicke trodde att deras tjej var samma barn, före och efter operationen för tio år sedan. På tre timmar förändrades precis allt.
Sedan dess firar Liah sin födelsedag den 10 september, men också sin "levnadsdag" den 22 september. För det var så det var. Först efter operationen som 2-åring kunde Liah leva livet fullt ut.
Den 10 september 2009, klockan åtta på morgonen, föddes en planerad och hett efterlängtad dotter. Allt tycktes vara frid och fröjd och redan klockan 16 samma dag åkte den nyblivna lilla familjen hem till radhuset i Ekholmen.
Men bara efter två dagar upptäcktes att något inte stod rätt till. Liah var slö, sov nästan hela tiden och fick inte i sig någon mat. Dessutom hade huden fått en persikogul ton.
– Det var vårt första barn, vi var så unga och naiva. Jag tyckte inte det kändes som om hon sög ordentligt på bröstet, men hur vet man det säkert, när man aldrig har ammat tidigare? Vi tyckte att hon verkade nöjd eftersom hon sov väldigt mycket, och tänkte att det gör väl bebisar, säger Caroline.
Nickes mamma kom på besök och anade oro. Caroline och Nicke åkte in till Universitetssjukhuset akut och hade turen att stöta ihop med en kardiolog, "Antonio, vår italienska ängel", som var tillfälligt inkallad till BB.
Antonio lyssnade noga på Liahs hjärta, hans ansiktsuttryck blev allt mer bekymrat och oron slog fäste i Caroline och Nicke.
Liah hade tappat 20 procent av sin vikt, hade blåsljud på hjärtat och orkade helt enkelt inte äta. De blev inlagda på neonatalavdelningen. Det skulle visa sig att Liah hade tre hål i hjärtat på 15 millimeter vardera. Ett mellan förmaken och två mellan kamrarna.
Senare fick de veta att hålen kunde läka ihop av sig själva och att en eventuell operation inte skulle kunna ske förrän Liah vägde runt 12 kilo. Och just nu vägde hon 2,8.
– Världen kastades omkull. Liah låg uppkopplad till en dator dygnet runt i en vecka, säger Nicke.
"Det går inte att sätta ord på den tacksamhet vi känner för forskningen och alla skickliga människor inom vården, säger Caroline och Nicke Gustafsson, mamma och pappa till Liah.
Väl hemma började ett slags sorgeprocess som yttrade sig på olika sätt. Medan Caroline i princip vägrade att lämna Liah ens för en minut, skingrade Nicke sin oro med aktiviteter, som att träna fotboll i Hjulsbro IK.
– Varenda dag tänkte jag att Liah kunde dö och när jag frågade läkaren hur länge hon skulle leva svarade han "förhoppningsvis hela livet, men hur aktivt kan vi inte säga", berättar Caroline.
Liah fick mjölkersättning, visade mer energi och äntligen kunde mamma och pappa få se in i sin dotters djupblå ögon.
Under åren som följde vilade oron konstant över familjen. Liahs lilla hjärta slog så fort så fort för att kompensera för hålen och syresätta blodet. Det gjorde henne konstant genomsvettig. Ändå var syresättningen för låg och hennes läppar blev ofta blåa. Bara att äta en liten glass krävde en enorm ansträngning.
Att springa, leka och vara livlig fanns inte på kartan. Varje vecka bestod av minst två sjukhusbesök. I takt med åldern steg hennes vilja, men inte hennes förmåga.
Minsta förkylning ledde till dubbelsidiga lunginflammationer, halsfluss och örininflammationer. Caroline och Nicke vabbade jämt samtidigt som de låg på om en operation.
Efter operationen blev Liah rena virvelvinden och ville alltid härma sin stora idol Pippi Långstrump,
I augusti 2011 kom ett hett efterlängtat samtal. Barnhjärtcentrum i Lund hade fått in ett återbud. Det var dags att laga Liahs hjärta med en ny metod, där ett slags små paraplyer förs in som täcker hålen i hjärtat.
Före ingreppet upptäcktes ett fjärde hål som satt väldigt illa till.
– Vi fick veta att man skulle försöka gå in via ljumsken, men om det inte gick skulle bröstkorgen sågas upp.
Det blev tre surrealistiska timmars väntan i sjukhusets kafeteria. Skulle Liah överleva operationen?
När Caroline och Nicke efter Liahs uppvaknande fick träffa henne hade de väntat sig en sängliggande 2-åring. Istället stod Liah i sängen, hoppade och sjöng "här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp, tjolehej tjolahoppsansa".
– Hon var osannolikt pigg och hade i ett slag förvandlats till rena virvelvinden, säger Nicke.
Liah och hennes älskade Billy.
Nu blev livet ett helt annat hos familjen Gustafsson. Liah ville göra allt hon tidigare velat, men aldrig orkat. Hennes aptit på livet visste inga gränser. Hon ville springa, hoppa, leka, gå till affären – och vara sin stora idol, Pippi Långstrump.
Vid en efterkontroll konstaterades att operationen varit mycket lyckad och att hennes egen vävnad börjat växa över "paraplyerna".
I dag är hon helt friskförklarar och tränar regelbundet innebandy och fotboll.
Liah var för svag för att orka äta. Hennes lilla hjärta pumpade för fullt för att kompensera för hålen i det. Det tog en hel evighet att få i henne fem milliliter.
Som en parentes måste vi berätta att det tycks vara förutbestämt att ett visst mått av dramatik ska ingå när Caroline och Nicke får barn.
Lillebror Elliot hade så bråttom ut, trots att värkarna knappt startat, att han föddes hemma i sängen.
Pappa Nicke fick agera barnmorska, med hjälp av två telefoner. Ömsom ambulansen i ena luren, ömsom förlossningen i den andra.
"Det går inte att sätta ord på den tacksamhet vi känner för forskningen och alla skickliga människor inom vården, säger Caroline och Nicke Gustafsson, mamma och pappa till Liah.
I år är det 10-årsjubileum för Liahs "levnadsdag". Det firar familjen med att göra en egen insamling, "Liahs aktiva hjärta", till Hjärtebarnsfonden.
– Vi vill att ännu fler barn ska få livet tillbaka, så som Liah fick. Tacksamheten över forskningen och all kunnig vårdpersonal vi mött är större än ord kan beskriva, säger Nicke och Caroline.
Du då Liah, är du lite trött på allt prat om ditt hjärta?
– Nej. Alla i min klass vet om vad som har hänt. Jag minns inget såklart, men jag är så glad att mitt hjärta gick att laga.