Med terrordådet mot franska satirtidningen Charlie Hebdo – onsdag 7 januari i år, då elva personer sköts till döds – färskt i minnet är konstnären Lars Vilks i Linköping och föreläser hos Utrikespolitiska studentförbundet. Tungt bevakad av säkerhetsvakter.
Han är mest känd för att 2007 ha avbildat profeten Mohammed i form av en rondellhund, vilket fick konsekvenser i delar av den muslimska världen. Det sattes ett pris på hans huvud. I höstas överlämnade han sitt eget pris, ”Guldhunden”, till Charlie Hebdos chefredaktör Gérard Biard.
– Han bjöd in mig till tidningen i Paris och sa att jag måste komma en onsdag, för det är bara då hela redaktionen är samlad, säger Vilks.
Under föreläsningen visar Lars Vilks åtskilliga bilder från olika konstnärer, och olika tidsåldrar, som var och en skulle kunna väcka anstöt eller vara föremål för utredning kring hets mot folkgrupp. Inte bara bilder på profeten Mohammed. Utan även fotokonst av fotograferna Andres Serrano, Sally Mann och Robert Mapplethorpe, som har diskuterats utifrån yttrandefrihet och kontroversiella motiv, bland annat barnpornografi.
Varför använder du just de här bilderna för att slåss för yttrandefriheten?
-Jag vill diskutera yttrandefrihetens gränser. Det är de mest kända fallen kring konstnärer och yttrandefrihet. Det myllrar inte av sådana rättsfall. Det är erkända konstnärer som konstvärlden har försvarat. De har varit uppe i rätten och friats. Sedan måste man tänka på att barn inte kan ta ställning när de ska delta i ett konstprojekt. Det är ett problem.
Är du inte rädd för att själv begå brott när du visar de här bilderna?
– Nej, ska man föra en principiell diskussion om dem så måste man visa dem. De visas på utställnigar med varningar för minderåriga. I det här fallet var det vuxna studenter.
– Det går inte att diskutera konst utan att diskutera yttrandefrihet. Och när det gäller satir så är smaklöshet en viktig del, säger han.
Han visar också och en rad citat ur tidningar efter attentatet mot Charlie Hebdo:
– Kontentan i citaten är att satirtecknare ber om bekymmer och att man inte borde publicera bilderna på profeten Mohammed.
Vad är din lösning?
– De här bilderna på profeten måste publiceras över allt. Först då finns inga mål för terrorister längre och till slut slätas bilderna ut. Bilder på profeten Mohammed publiceras hela tiden. Bara i vissa fall får de sådana här proportioner.
Du verkar lämna andra religioner utanför den här processen.
– Yttrandefrihet blir inget problem om det man säger är okej att sägas. Vi är inte färdiga med det här. Den omdebatterade Ecce Homo-utställningen på 1990-talet hölls i domkyrkan i Uppsala. Därmed är ju Jesus helt odramatisk i Sverige.
Du anklagas för islamofobi, hur ser du på det?
– Jag anser att islam är en religion som inte står fri från ideologi och därför måste moderniseras. Jag insåg att jag aldrig kommer att bli av med hotet mot mig. Då blev det här mitt konstprojekt.
Ofta kallar han sina kritiker för vänstervridna, och han talar mycket om vänster- och högerpolitik.
Var står du egentligen?
– Jag står för mig själv och jag står för konsten. Därför har jag aldrig blivit extremhögerns älskling. Jag är självständig och anser att mångfald är bra för ett samhälle.
Är du någonsin rädd för att utsättas för attentat?
– Nej, egentligen inte. Det kommer alltid att finnas en risk, men jag tror att sannolikheten är ganska liten. Jag har hela tiden säkerhetspolis omkring mig. Och jag kan inte gå omkring och tänka på riskerna.
Kan man inte säga att yttrandefriheten är stark, med tanke på hur stort skydd du har?
– Jo, på det sättet kan man nog det.
Det kom många frågor under föreläsningen. En student undrade om det fanns något som var tabu att för honom.
– Ja, helt säkert. Men ska man göra det så måste man ha en idé om varför. Och faktum är att de flesta konstnärer har det. Det är absurt att domare i rätten ska sitta och bedöma bilder, helt utan utbildning i bildkonst.
Föreläsningen skedde under ett stort säkerhetspådrag, men gick mycket lugnt tillväga.
