– Så skulle vi aldrig arbeta. Det är en så uppenbar risk för kvinnan, säger Sanna Detlefsen.
Stadsmissionen i Linköping driver sedan länge flera skyddade boenden för kvinnor.
– Den här kvinnan har alltså rest ensam på tåget till Linköping till mötet, när hon samtidigt hade skyddsbehov. Det är ju under all kritik, säger Sanna Detlefsen.
Som vi berättat i tidigare artiklar har Motala och Tranås kommuner, där kvinnans barn är placerade i familjehem, arrangerat umgängen i Linköping dit kvinnan och den tidigare maken kallats – trots att kvinnan i flera år behövde söka skydd från mannen i ett skyddat boende i en annan del av landet. Hon hade också skyddade personuppgifter.
Vid vissa träffar har mannen tillåtits delta samtidigt som kvinnan. Vid andra träffar har de fått olika tider men på samma dag.
Den 15 april mördades kvinnan på väg till ett sådant möte. Vår granskning har visat att ex-maken hade en umgängestid senare samma dag och kunde gissa att kvinnan fått en tid före honom.
Socialtjänsten i Motala som arrangerade mötet har uppgett att man rådgjorde med kvinnan och att hon samtyckt till upplägget. Kvinnan hade lämnat skyddsboendet och bodde i en egen lägenhet men hade fortsatt skyddade personuppgifter.
Sanna Detlefsen, med lång erfarenhet av arbete med våldsutsatta kvinnor, menar att socialtjänster inte kan luta sig mot samtycken från utsatta kvinnor. Hon anser att risken för att något skulle hända kvinnan var uppenbar.
– Man måste förstå mekanismer bakom våld. Våldsutsatta kvinnor förminskar hela tiden våldet. De förnekar och har ofta svårt att förstå hotbilden mot sig. Våldet har blivit så vanligt för dem att det blivit normalt, säger Sanna Detlefsen.
Hur menar du att en socialtjänst ska resonera i fall som det här?
– Kvinnan skulle ha åkt till mötet i bil tillsammans med en behandlare, fram till socialtjänstens dörr. De skulle ha gått in tillsammans. Efter mötet skulle de direkt ha skjutsat henne därifrån, säger Sanna Detlefsen.
Våldsutsatta kvinnor ska inte kallas till möte på samma dagar som män som de behöver skydda sig från, anser hon:
– Vi skulle absolut inte jobba på det sättet. Vi rådgör med socialsekreterare, gör säkerhetsplanering för ett säkert upplägg, dessutom ska barnens perspektiv styra umgänge.