“Vi känner oss förbisedda, överkörda och lurade”.
“De har släppt en bomb och sedan sprungit iväg.”
“Vi är många kollegor med hög behörighet som nu ser oss om till andra kommuner eller till och med funderar på att byta bransch."
Torsdagen 23 mars togs det omstridda beslutet i Barn- och ungdomsnämnden: Fredriksbergsskolan, Atlasskolan och Rappestad skola läggs ned med kort varsel. Corren har skickat ut en enkät till de 52 grundskolelärare som berörs av nedläggningarna. 28 valde att svara.
Resultatet är tydligt: lärarna är missnöjda med hur kommunen skött hanteringen av skolnedläggningen.
“Det är alldeles för kort om tid (...) Vi har ingen möjlighet att komma med åsikter eller försöka påverka utfallet”, skriver en lärare.
“Jag tycker inte att de har tagit hand om oss i personalen, vår oro och vår framtid överhuvudtaget. Vi får absolut noll stöd och känner oss totalt överkörda.”
Många av lärarna är nu oroliga för var de ska hamna. De med fast anställning är garanterade jobb på annan skola, men var är inte klart. I nuläget är det inte möjligt att söka nya anställningar. Istället ska lärare och tjänster matchas ihop utifrån individuella samtal med HR-avdelningen.
“Jag tycker att det är fruktansvärt att inte få vara med och välja själv utan bara bli tilldelad en tjänst”, skriver en lärare.
“Vem "petar" man ut? En omtyckt kollega på blivande arbetsplats som gör ett fantastiskt jobb? Vilken status får man själv på sin nya arbetsplats?”, undrar en annan.
Flera är oroliga för att tvingas gå ned i lön.
“För mig som enskild person kan det innebära stora konsekvenser i lönekuvertet om jag inte kan fortsätta arbeta i den roll jag har idag”, skriver en person.
"För mig som är ensamstående med två tonårsbarn så är det snudd på katastrof”, skriver en annan.
På frågan om lärarna känner att de fått tillräckligt med stöd från arbetsgivaren varierar svaren. Vissa menar att man fått stöttning av rektor, men inte av Linköpings kommun som arbetsgivare. En annan önskar att rektorn tagit strid mot kommunen i beslutet.
“Jobbigast var onsdagen innan vårdnadshavare på eftermiddagen skulle få informationen via Unikum. Att klara av att vara som vanligt mot elever och föräldrar medan vi i personalrummet satt och grät (...). Där fanns det inget stöd."
Oron och missnöjet har gjort att 75 procent av de svarande överväger att byta arbetsgivare.
“Självklart börjar man kolla på grannkommuner och har tappat all tillit till Linköpings kommun.”
“Det har blivit ett allvarligt fel i svensk skola och jag vet att flertalet kollegor liksom jag själv som gärna skulle arbeta i en annan bransch”
Andra vet med säkerhet att de vill arbeta kvar.
“Många skolor jobbar bra och fokuserar på det som är viktigt, jobbar gärna kvar i någon av Linköpings kommunala skolor”
Timo Järvinen, lokal ordförande på Sveriges lärare, känner till lärarnas oro väl.
– Det är en ganska komplicerad situation eftersom det är så många lärare som berörs. Därför är det inte säkert att alla hamnar där de vill, säger han.
Järvinen säger att fackets främsta uppgift nu blir att se till att processen när de berörda lärarna ska få nya tjänster går rätt till.
– Vårt uppdrag är att de nya placeringarna blir så bra som möjligt. Vi hoppas till exempel att individuell hänsyn tas i beslutet. En lärare som inte har körkort ska inte behöva hamna på en skola som man måste köra bil till, för att ta ett exempel.