Pontus Andersson tycker att det blir märkligt när lärare uppmanas gå kurser för att hantera våldsamma barn. "Det är inte enbart lärarna som behöver hjälp, utan främst barnen."
Hon blev omplacerad förra året. En skola på landsbygden i kommunen behövde förstärkning av en rutinerad lärare på lågstadiet.
I sitt nya klassrum fick Nina Ramic Toll en chock.
– Jag var inte förberedd på att skolan hade så stora problem med hot och våld. Kollegorna gråter i fikarummet.
Av hänsyn till sina kollegor vill Nina inte att vi publicerar skolans namn.
Den senaste tiden har hon rapporterat misstanke om kränkning i princip varje dag. Både mellan elever och mot lärare.
Det är ett antal elever som inte klarar av att vara i klassrummet.
När bägaren rinner över springer de på bänkarna, kastar saker, spottar och slår kamraterna och lärarna.
Nyligen blev ett barn piskad med ett hopprep så att röda märken syntes över ryggen.
– Jag blir kallad fyllo och fittfröken av nioåringar. Jävla kärring var ett skällsord förut. Nu känns som en västanfläkt i jämförelse.
Hon har fått utveckla nya strategier i klassrummet.
Bänkar på rad med långa mellanrum. Få antal elever som får hämta böcker. Korta kommandon.
Allt för att upprätthålla någon slags ordning.
– Lärare går att likna med en konstnär. Vi ska göra kunskap intressant och spännande. Det är vi mästare på. Men när så mycket tid går åt till att förebygga ett utbrott finns ingen tid kvar för konstnären, säger Nina.
Pontus Andersson är även han lärare i grundskolan. Precis som Nina arbetar han också fackligt på Lärarförbundet.
Även om han i dag har en klass som fungerar bra är båda han och Nina bekymrade över att barns våld inte tas på tillräckligt stort allvar.
– Det är skillnad i kraft i ett barns slag och en 15-årings. Men även ett litet barn kan göra stor skada, säger Pontus.
Det vet Nina. En elev fick ett slag i huvudet av ett hårt föremål som orsakade ett sår som behövde sys. En lärare fick ett föremål kastat i huvudet. En annan slagen med hopprep.
– Våldsamma barn blir så småningom tonåringar. Vad händer då?, frågar sig Nina.
Hon säger att det finns elever som sitter i skolan och tittar på Youtube hur man tillverkar molotovcocktail-bomber.
En gång hade hon en elev som i detalj beskrev en speciell kniv som kriminella använder.
Enligt barnet fanns kniven i hemmet.
– Om eleven sedan hotar ett annat barn med att ta med sig en kniv till skolan för att döda, hur ska jag kunna bedöma om det är ett tomt hot eller inte?
Nina Ramic Toll är vanligtvis en aktiv person på fritiden. Men den senaste tiden har det blivit för mycket i jobbet som lärare."Jag är så psykiskt trött."
Många av barnen i Linköpings skolor som stör och bråkar har låg språkutveckling, orolig hemmiljö eller är under utredning, menar Pontus och Nina.
– Där orden tar slut tar nävarna vid, säger Pontus.
Både han och Nina känner en frustration över att utredningarna hos Socialtjänsten tar så lång tid.
Alltför ofta får barnet en ny handläggare – och läraren måste beskriva barnets problematik på nytt.
– De här barnen har ofta dålig erfarenhet av vuxenvärlden. Därför är det förödande när de vuxna runt barnet försvinner, säger Nina.
Barnens våld har blivit ytterligare ett ansvarsområde för lärarna.
– Har ett barn läs- och skrivsvårigheter har jag verktyg för att på bästa möjliga sätt hjälpa eleven. Men att hantera en elev som slåss och sparkas är ingenting jag fått lära mig på lärarutbildningen, säger Pontus.
Ofta är det läraren som blir ifrågasatt när ett barn beter sig illa, säger Nina och Pontus. När barn slåss ska lärarna gå kurs och få stöd av kuratorer.
Båda tycker att förhållningsättet är märkligt. Om en kvinna blir slagen i hemmet blir hon inte uppmanad att gå en kurs i att hantera sin våldsamma man, menar de.
– Lärare förväntas undervisa till varje pris, även när vi blir slagna och spottade på, säger Pontus.
När en kollega till Nina blev slagen upprepade gånger bakifrån lyfte läraren ut eleven från klassrummet. Vårdnadshavarna påstod att läraren hade tagit eleven hårt i armen och hotade att polisanmäla.
– Det är inte ovanligt att både skolledning och föräldrar frågar läraren: men vad gjorde du då?, säger Nina.
Båda vet att det inte är alla anmälningar som rapporteras vidare till Arbetsmiljöverket.
– När anmälningar om hot och våld mot lärarna inte tas vidare struntar nog många i att anmäla.
Nina Ramic Toll och Pontus Andersson vill bryta tystnadskulturen inom skolan. "Vi måste visa att hot och våld förekommer om vi vill ha en förbättring", säger de.
Linköping har som målsättning att bli landets bästa skolkommun.
Flera undervisningsstrategier har presenterats för hur kommunen kan nå målet.
Nina säger att hon vill vara lärare – inte rastvakt, administratör och säkerhetsvakt.
– Låt mig få ha mitt yrke i fred och jag lovar att jag gör ett bra jobb.