"Toppskottet är avbetat på alla plantor", säger David Pettersson och visar upp en rapsplanta som ännu inte vänts upp och ned och ersatts av havre.
Han kliver ut på den 28 hektar stora rapsåkern vid hans familjegård Kolstorp, mitt emellan Borensberg och Ljungsbro, i Linköpings kommun. Sittande på huk visar han upp en av många skadade rapsplantor. Det så kallade toppskottet, den mest väsentliga delen av plantan, har skadats av klövvilt. Uppskattningsvis ser minst fyra miljoner av totalt 4,2 miljoner rapsplantor ut på det viset.
– Det är givetvis grova överslag – men det är nära sanningen. Förmodligen är ännu fler skadade, säger David Pettersson och fortsätter:
– Vi har haft referensrutor utplacerade på våra marker, där vi hägnar in en del av åkrarna som klövviltet inte kommer åt, och där kan vi tydligt se att 100 procent av all vår vall och all vår raps har betats av en mule någon gång under vintern.
Viltskadorna är en stor faktor till att David Pettersson, i samråd med övriga på gården, nu väljer att skrota rapsplantorna, vända upp och ned på jorden och istället så havre. Rapsplantornas värde bedöms till cirka en halv miljon kronor.
De stora viltstammarna i området är dock inte den enda orsaken:
– Om vi bara hade haft viltet som en faktor tror jag faktiskt att vi hade fått en acceptabel skörd trots allt. Nu var det, ur rapsens perspektiv, en elak vinter med dåligt med snö, mycket blåst och kalla nätter. Sedan har vi haft en kall och torr vår som påverkat negativt.
Genom så kallade referensrutor har David Pettersson kunnat se att 100 procent av all vall och raps på gården angrips av klövvilt någon gång under vinterhalvåret.
På Kolstorps gård brukas ungefär 350 hektar åkermark och inom produktionen finns 200 mjölkkor. David Pettersson har genom åren, i rollen som både lantbrukare och jägare, ofta hörts i debatten om den svenska viltförvaltningen kontra skogs- och jordbruket. Hans egen verksamhet påverkas rejält av de växande viltstammarna – framförallt dovhjorts- och vildsvinsstammen.
– Jägaren i mig säger att det är något fint med att ha en jaktsäsong och en period när viltet är fredat men utifrån ett naturbrukarperspektiv ser jag att det inte fungerar. Vi har inte råd att tappa jordbruksmark och aktiva lantbrukare för att viltstammarna är för stora.
Men vad är problemet? Varför växer stammarna?
– Det är att vi generellt i samhället har ett synsätt som innebär att vi ska jobba med viltförvaltning utifrån ett bevarandeperspektiv, att alla stammar ska gynnas och bevaras. Nu befinner vi oss i ett läge där vi måste anpassa lagstiftning och viltförvaltning till någonting annat – där det mer handlar om att vi ska kunna ha ett livskraftigt skogs- och jordbruk i symbios med våra viltstammar.
Kolstorps gård har gått i generationer. Här brukas cirka 350 hektar åkermark, där en del arrenderas, medan cirka 200 årskor ingår i mjölkproduktionen.
Och hur skulle problemet lösas?
– Vi behöver identifiera flaskhalsarna för varför det inte skjuts mer. Jag sitter inte på alla svar men om det nu är så att jägarna tycker att avsättningen av kött är ett stort problem, att frysarna är fulla, så måste vi se till att mer kött når konsumenterna. Om det är så att bristen på frysrum är bekymret så måste det lösas. Om det är jakttiderna som inte räcker till – då måste vi se över dem.
David Pettersson ansvarar för jakten på sin egen mark.
Hur stort ansvar har markägaren för viltförvaltningen?
– Det är givetvis en inställningsfråga. Om du som markägare inte är aktiv lantbrukare kanske ditt största intresse, kortsiktigt, är jakten. Långsiktigt är intresset så klart att behålla gårdens värde och då måste jord- och skogsbruket fungera.
David Pettersson anser att viltförvaltningen inte fungerar, samtidigt är han självkritisk. "Skogs- och jordbruket har i viss mån tabbat sig. Man har under decennier bedrivit en produktion som har bidragit till ökade viltskador. Nu vet man bättre och skogsbruket har anpassats för att skapa mer foder till djuren i skogen – bland annat genom att plantera mer tall".
Han menar samtidigt att skogs- och lantbruket, till viss del, har sig självt att skylla.
– Man har under decennier planterat mer gran istället för tall vilket har skapat väldigt mörka skogar med endast mossa på marken. Det gör att det har fattats mat i skogen vilket i viss mån har dragit ut viltet på öppna ytor. På senare år har skogsbruket insett det här.
På Kolstorps gård har länsstyrelsen, i många år, beviljat skyddsjakt på dovhjort.
– Det är vi jättetacksamma för men skyddsjakt är enligt mig ett tecken på en misslyckad viltförvaltning. Jag tror att vi behöver få en lika generös jakttid på dovhjortarna som vi har fått på vildsvinen. Som det är nu är det inte jaktsäsong när dovhjorten gör som mest skada på våra fält.
David Pettersson driver gården med sin bror Arvid, men också hans far och farbror.
I Södermanland har länsstyrelsen nyligen utfärdat en övergripande skyddsjakt, till och med 31 augusti 2023, på 1 500 dovhjortar i hela länet. Detta gör att lantbrukarna själva inte måste ansöka om tillstånd.
– För mig är det ett tecken på att man även från myndighetshåll har insett att det har gått överstyr. Jag hoppas att Östergötland följer efter, säger Linköpingslantbrukaren.