Att dra Ostlänken i en tunnel genom Linköping är den mest fördelaktiga lösningen. Det skriver länsstyrelsen i ett yttrande till Trafikverket.
– Vi har inte försökt att bevisa något alternativs fördelar utan snarare vägt samman plus och minus. Och då har vi kommit fram till att tunnelalternativet har flest plus, säger länsarkitekten Jan Persson till Corren.
Trafikverket har tagit fram en kompletterande järnvägsutredning, som underlag för val av järnvägskorridor genom centrala Linköping. Utredningen innehåller fyra alternativ, varav de två första går på bro, det tredje i tunnel och det fjärde både i tunnel och på bro.
Skarp kritik
Länsstyrelsen är sista intressent att lämna in synpunkter, vilket också gör att man har haft god överblick på vad andra intressenter har tyckt och tänkt om alternativen.
Redan tidigt i yttrandet kritiserar tjänstemännen och länsrådet Kristina Zetterström hela underlaget till utredningen. Bland annat säger man att utredningen skett på mycket kort tid.
De skriver att det
"finns brister vad gäller såväl kunskap som förankring vilket göra att det är svårt att bedöma de redovisade alternativen på ett fullständigt sätt. Inte minst kostnaderna är svårbedömda då de anges inom ett mycket stort spann"
– Jag tycker att utredningsarbetet har varit väldigt bra. Men jag manar till information. Det är viktigt att alla intressenter får kännedom om hur fastigheter och verksamheter kan påverkas, säger Jan Persson till Corren.
Miljön viktig
Länsstyrelsen understryker i sitt yttrande att tunnelbygget inte får riskera skador på miljön och bebyggelse. En nöt att knäcka är den omfattande grundvattensänkningen som krävs när man bygger under marken. Vattennivån sänks tillfälligt under byggarbetet, vilket påverkar trycket i marken. Detta kan få skador på bebyggelse och historiska kulturlager i marken kan tryckas sönder.
– Byggnader på träpålar riskerar skador när man sänker grundvattennivån, säger Jan Persson.
Ett annat problem med tunneln är att det blir något längre sträckor till byten mellan olika transportsätt för resenärerna.
– Järnvägsspåren hamnar ganska djupt och det betyder att man måste ta sig upp med trappor, hiss eller rulltrappor och det tar lite längre tid än vid ett broalternativ.
Många minus med bro
Men när det gäller stadsbilden, och stadens utveckling så har i stället bron många nackdelar.
– En bro innebär stora barriäreffekter. Den skymmer sikten, särskilt om man bygger över den för att minska buller. Det blir lättare att bygga samman staden utan en bro som delar den.
Utrymmet under bron är också en miljö som blir väldigt mörk och svår att handskas med, säger Jan Persson.
Två riksintressen
Tunneln gör också minst åverkan på två riksintressen: Kinda kanal och Linköpings innerstad.
– Exempelvis hela Vasastaden, järnvägsparken och flera byggnader - inte minst stationshuset - har vuxit fram tack vare järnvägens inträde i Linköping. En stor bro riskerar att påverka den här stadsbilden ordentligt.
En tunnel innebär dock inte att området som nu är fullt av räls blir helt tillgängligt för exempelvis parkmark och nya byggnader.
– En stor av området kommer att vara trafiktungt även i framtiden, eftersom det krävs mycket trafik till och från järnvägsanläggningen.
Snygga öppningar
Jan Persson säger också att det är viktigt hur man bygger tunnelns ändar. Eftersom järnvägens lutning måste vara vara väldigt svag både upp och ner kommer det att betyda två långa schakt på båda sidor om tunneln.
– Öppningarna måste bli snygga. Men de här schakten måste man också ta hänsyn till. De kanske ska överbyggas ett ganska långt stycke för att minska bullret, säger Jan Persson.