Coronapandemins hemarbete och isolering har lett till en valpboom.
Nu, när restriktionerna börjar släppa och människor återgår till sina arbetsplatser, är hunddagisen nedringda av människor som snabbt vill ha en plats.
Vi har pratat med tre hunddagisföreståndare och en veterinär. De menar att många av dem som skaffat hund under pandemin aldrig borde ha gjort det.
– För 50 år sedan skaffade man hund om man jobbade hemma eller var pensionär. Man var i en livssituation där man hade tillräckligt mycket tid. I dag har hunden blivit en pusselbit i en "idyllisk" familjebild. Mamma, pappa, två barn, hus, två bilar, en katt och en hund, säger Melanie Byström på Melanies hunddagis i Hjulsbro.
– För en hund är flocken allt, hela dess trygghet. Och flocken – det är den egna familjen. Det är helt onaturligt att separeras från den och något en hund sakta måste vänjas vid.
Melanie är utbildad hundpsykolog och menar att så mycket lidande skulle kunna förhindras om människor läste på om vad ett hundägarskap innebär på lång sikt. Innan de rusar iväg och köper en gullig valp.
– Det är vansinnigt att exempelvis köpa en hund bara för att barnen (5–10 år) vill det. Vad händer när barnen blir tonåringar, vem tar då hand om hunden som i många fall lever i 15 år? Människor måste ställa sig frågan: Hur ser vårt liv ut om 10–15 år?
Annonssidan Blocket svämmar just nu över av människor som vill omplacera sina hundar.
– En omplacering är ofta traumatiserande och riktigt hemskt för hunden, menar Melanie. Den tas ju ifrån hela sin trygghet, flocken. Jag tog hand om en sådan hund en gång, som varit omplacerad två gånger tidigare i sitt liv.
– Jag hade den i 13 år, tills den dog, men den slutade aldrig att skugga mig, ständigt orolig för att förlora även mig, säger Melanie, som menar att pandemin också blivit en grogrund för oseriösa valpsäljare.
– Det är ett jättestort problem med de oseriösa aktörerna. Alla stackars valpar som kommer från utlandet ska vi inte tala om, de är ofta väldigt traumatiserade.
Även Zesmar's hunddagis på Gottorpsgatan vittnar om kaos just nu.
– Många ringer med väldigt kort varsel och har ingenstans att lämna sin unga hund under dagtid. Vi har ett 30-tal platser, men är helt fullbokade, säger Annelie Björklund.
– De har köpt hund i stundens ingivelse, av egoism, utan att tänka framåt och utan att inse att det är ett stort ansvar och ett långt åtagande att ha hund. Upp till 15 år. De har heller inte läst på om sin ras. En del som vill ha en lätthanterad sällskapshund har köpt en krävande brukshund.
– Nu måste många hundar omplaceras, eller avlivas, säger Annelie.
Hackefors hunddagis, som också är i princip fullbelagt, märker även de av valpboomen.
– Jättemånga ringer och mejlar, säger Mia Engman.
– Vissa vill ha en akut plats för en fyramånadersvalp. Vi tar inte emot så unga hundar, utan som yngst sex månader. Till yngre hundar rekommenderar vi dagmatte istället.
Anette Gladh, smådjursveterinär i Gistad, märker också av pandemihundarna.
– Många har nog inte tänkt efter ordentligt eller insett att det är ett åtagande för kanske 10–15 år framöver. Sedan är det inte en engångskostnad på 20 000–40 000 kronor, som vissa tror. Det tillkommer försäkringar, veterinärbesök, dagis och annat. Jag är rädd för att många hundar får byta hem fler gånger nu efter pandemin.