”Vad är det som händer i Barndiabetesfonden?” Så lyder rubriken i den anonyma anmälan som lämnades in till länsstyrelsen i Östergötland i november förra året. När Corren bad att få ta del av anmälan i september blev svaret nej. Länsstyrelsen menade att stiftelsen skulle kunna ta skada om uppgifterna blev kända.
Så här säger Eva Birath, kanslichef på Svensk insamlingskontroll, om sekretessen:
– Det var märkligt. Det är allmän handling så det förstår jag inte.
Det gjorde inte heller kammarrätten, som nyligen beslutade att anmälan skulle lämnas ut.
Skeptisk till pris
Den innehåller både kritik mot Barndiabetesfonden och dess ordförande Johnny Ludvigsson. Anmälaren ifrågasätter hela idéen med Johnny Ludvigssons pris, som varje år delas ut till två framstående barndiabetesforskare. Den yngre pristagaren får 50 000 kronor, den äldre 250 000 kronor. Prispengarna kommer från givarna, men behöver inte gå till forskning.
”På vilket sätt understödjer detta diabetesforskning enligt ändamålsparagrafen? Nej, snarare är det väl någons ego som vuxit sig för stort. Vill JL ha ett pris så får han väl betala det själv”, skriver anmälaren.
Måste förklara
Att både priset och forskningsanslagen ofta går till personer i Ludvigssons närhet är ytterligare påpekanden. ”Jäv ... borde det inte vara på en högre nivå för att vara seriöst?” undrar anmälaren.
Ärendet är fortfarande inte avgjort. Även 2010 lämnades en anonym anmälan om priset in. Då beslutade länsstyrelsen att inte vidta några åtgärder i frågan. Men Svensk insamlingskontroll, som delar ut och kontrollerar 90-konton, meddelar att de kommer kontakta Barndiabetesfonden för att utkräva förklaringar om priset. Givarnas pengar ska gå till forskning – inte till forskare.
Jävig situation
Östergötlands landshövding Elisabeth Nilsson valdes in i fondens styrelse i april förra året. Hon efterträdde sin kollega Björn Eriksson, som numera i stället är ambassadör för fonden. Detta trots att hon är länsstyrelsens högste chef och därmed företräder den myndighet som ska granska Barndiabetesfonden. Ett engagemang som strider mot stiftelselagen.
– Det är inte lämpligt. Faran är att det blir otillbörlig påverkan och att tillsynsmyndigheten inte gör sitt jobb därför att högste chefen sitter i den organisation man granskar, säger Birgitta Nordenfelt, advokatfiskal på Kammarkollegiet.
I stället borde länsstyrelsen eller Barndiabetesfonden ha ansökt om att tillsynen flyttas över till en annan länsstyrelse, men det har alltså inte skett.
Även Eva Birath på Svensk insamlingskontroll reagerar på saken.
– Då har de gjort fel, det blir en jävsituation, säger hon.
Flera konton
I ett protokoll från styrelsesammanträdet i april förra året framgår tydligt att landshövdingen sitter på dubbla stolar. Styrelsen har tidigare beslutat att öppna ett nytt konto för insamlade pengar från Röda fjädern-kampanjen som görs tillsammans med Lions. Den förväntas ge 13 miljoner kronor under 2012-2013.
Men enligt fondens revisor är det viktigt att pengarna sätts in på 90-kontot.
Kanslichefen på Barndiabetesfonden föreslår då att Lions betalar ut hela summan till fondens 90-konto efter avslutad kampanj. Fonden bör därefter ansöka om dispens hos Svensk insamlingskontroll för att slippa dela ut alla pengar under samma år, menar kanslichefen. Ett förslag som landshövdingen stödjer – trots att hon som tillsynschef borde hävdat att reglerna för utdelning ska följas.
Enligt Svensk insamlingskontroll delas några sådana dispenser inte ut. Inte heller tycker dess kanslichef Eva Birath att man ska använda sig av dubbla konton.
– Vi kontrollerar hela verksamheten så det spelar ingen roll. Men vi tycker inte att det är bra att man samlar in på andra konton för då kan givarna undra och tro att det inte är kontroll, säger hon.
I december i år hade Röda fjädern-kampanjen samlat in 1 660 000 kronor.