I förra veckan publicerade vi två artiklar där vi bland annat presenterade NTF:s årliga cykelhjälmsmätning där man konstaterade att användningen är sämre i Östergötland jämfört med snittet i Sverige, 51 procent mot 58 procent.
En ökad cykelhjälmsanvändning har störst effekt inom gruppen mycket allvarligt skadade, påtalade man vidare från NTF:s sida.
Läs mer: Så många använder cykelhjälm
I en kommentar menade Take Aanstoot, styrelseledamot i Cykelfrämjandet, att ett allmänt hjälmtvång skulle göra mer skada än nytta. Hans inställning får stöd av att det Europeiska cyklistförbundet ECF, en sammanslutning av cyklistorganisationer i 38 länder, har tagit ställning mot både hjälmlagar och hjälmkampanjer och att Nederländerna och Danmark är världens säkraste cykelländer, trots att bara 0,1 respektive 3 procent av cyklisterna bär hjälm.
Läs mer: Han tror inte på hjälmtvång
Rafael Holmgren och hans kollegor på neurokirurgiska kliniken och rehabiliteringsmedicinska kliniken tycker annorlunda, de tror på cykelhjälmar.
– I vår verksamhet träffar vi dagligen barn och vuxna som råkat ut för svåra hjärnskador som uppkommit genom fall, trafikolyckor, misshandel och även cykelolyckor. Det gäller såväl kollisioner som omkullåkningar.
– Vi kan dessutom ofta se hur användandet av hjälm inneburit skillnaden mellan liv och död och mellan ett svårt handikapp och att livet går vidare som vanligt, om än med ett ärr på huvudet, säger Rafael Holmgren.
Mellan 1998 och 2007 behandlades sammanlagt 102 fall med cykelolyckor vid neurokirurgen på US. Två av patienterna avled under vårdtillfället.
Motsvarande siffror för perioden 2008 - 2017 var 74 ärenden med fem dödsfall.
Statistiken visar att det främst är i åldersgrupperna 0 -19 och 20 - 39 som den stora minskningen skett, i den förstnämnda från 26 till 8 patienter.
– Ett trendbrott i positiv riktning. Det är barn och deras föräldrar som använder hjälm i större utsträckning än tidigare, menar Rafael Holmgren.
Ett resonemang bygger på att det viktigaste är att få så många som möjligt att cykla, att det minskar risken för bland annat hjärt-kärlsjukdomar och att det i sin tur räddar fler liv än vad hjälmarna gör. Vad säger du om det?– Min inställning är att cykelhjälmar räddar liv, att de förhindrar att allvarliga skallskador inträffar. Jämför gärna med alpin skidåkning. För trettio år sedan åkte de flesta omkring med stickade mössor i backarna. I dag använder så gott som alla hjälm för att motverka svåra skador mot huvudet. Tänk om vi kunde få in samma tänk inom cyklingen, säger Holmgren.
Erik Necking, överläkare på rehabiliteringsmedicinska kliniken, delar uppfattningen fullt ut.
– Vår huvudtes är att hjälmen skyddar. En skada mot huvudet kan leda till lång rehabiliteringstid, i värsta fall livet ut. Det finns heller inga garantier för att man blir helt återställd. Även skador som genererar mindre blödningar kan resultera i livslånga handikapp.
Läs mer: Insändare om hjälmens nytta
Rafael Holmgren köper inte resonemanget att folk avstår att cykla för att man tvingas ta på sig hjälm.
Han vill samtidigt inte kommentera en eventuellt skärpt lagstiftning med hjälmtvång längre upp i åldrarna än den 15-årsgräns som gäller i dag.
– Det är en fråga för våra politiker att avgöra. Samtidigt är vår inställning kristallklar. Hjälmen skyddar. Punkt.
Holmgren menar vidare att ett bra sätt att få folk att använda hjälm i större utsträckning än vad som sker i dag är att upplysa cyklisterna om vad de har att vinna på att nyttja skyddsutrustningen.
– En sämre frisyr, det är möjligtvis enda nackdelen med hjälm. Men det är ett billigt pris att betala jämför med vad som kan hända om man avstår.