Säg ordet "sjukintyg" och läkarna suckar och skruvar på sig. Det vet Emma Nilsing Strid, som intervjuat personal på tre vårdcentraler i Östergötland. Läkarna upplever att de förväntas vara mer av patientens advokat än medicinsk expert gentemot Försäkringskassan, och känner frustration över att man inte litar på deras ord. Samtidigt förekommer det att, som en läkare frankt erkände, att läkare skriver medvetet otillräckliga intyg för att Försäkringskassan ska underkänna det. Då¨blir Försäkringskassan "the bad guy" medan läkaren slipper ta konflikten med sin patient som vill fortsätta att vara sjukskriven.
Emma Nilsing Strid är sjukgymnast och har i vår disputerat på en avhandling om sjukskrivningsprocessen. Hon började intressera sig för ämnet under det tidiga 2000-talet, då Sverige hade väldigt höga sjukskrivningstal. Det hon såg då var dels att människor inte mådde bra, dels att vården saknade redskap att få folk tillbaka i arbete. Det fanns många förklaringar till att sjukskrivningstalen var så höga men knappast någon medicinsk förklaring till att exempelvis längden på sjukskrivningen för ett benbrott kunde skilja från sex veckor till upp till ett år beroende på var i Sverige man bodde.
– De långa sjukskrivningarna samvarierade med arbetslösheten. Man var antingen sjukskriven eller arbetslös, säger Emma Nilsing Strid.
Fram till 2008 var Sverige det enda västlandet som saknade en övre gräns för hur lång en sjukskrivning kunde vara. Försäkringskassan ifrågasatte sällan läkarintygen. Idag är det annorlunda. Sjukskrivningstiden är maximerad till 550 dagar och läkarintyget är viktigt för att Försäkringskassan ska få besked om arbetsförmågan. Men väldigt få läkarintyg är bra på att beskriva hur en sjukdom eller skada påverkar patientens förmåga/aktivitet i relation till arbetet, information som Försäkringskassan behöver för beslut om rätt till sjukpenning.
– Läkare är inte vana att tänka i de banorna. De är vana att diagnosticera och behandla medicinskt. Ofta skriver läkaren in samma sak där, som i andra rutor i blanketten. "Ont i ryggen" till exempel. Men "ont i ryggen" är en diagnos, inte en bedömning av arbetsförmågan, säger Emma Nilsing Strid.
Försäkringskassan godkänner de flesta intyg, bara tre procent får underkänt. Men den har blivit striktare och begär oftare in kompletteringar. Det gör patienterna oroliga och kräver mer tid av läkaren.
– Det vore bättre om andra yrkeskategorier kom in på ett tidigare stadium i sjukskrivningsprocessen. Som sjukgymnaster och arbetsterapeuter, som är vana att bedöma arbetsförmåga. Rehabiliteringskompetensen finns inom primärvården, men den kommer in för sent, menar Emma Nilsing Strid.
Vad skulle man vinna på att ta in den kompetensen tidigare?
- Genom att ge Försäkringskassan ett bättre underlag skapas bättre förutsättningar för en konstruktiv dialog mellan de involverade. Man slipper göra kompletteringar. Patienterna skulle slippa oro och försenade pengar, och arbetsgivaren skulle kunna agera tidigare och bättre, säger Emma Nilsing Strid och fortsätter:
– Varken Försäkringskassan, arbetsgivaren, företagshälsovården eller primärvården klarar de här frågorna ensamma. Framför allt när det gäller långtidssjukskrivna människor. Där behövs samarbete.