1 Hur kom du på den här idén?
– Jag väntade mitt andra barn när en kompis hittade nyföddporträtt som de amerikanska tvillingsystrarna Kelley Ryden och Tracy Raver tar. Det här är jättestort i USA. ”Ska du inte prova?” undrade kompisen, och det gjorde jag. Min lille Oliver fick bli försöksobjekt, men det fungerade dåligt! Han ville vara i min famn hela tiden ... Det gick bättre med andras bebisar.
2 Vem bestämmer hur bilden ska se ut, du eller föräldrarna?
– Jag frågar alltid om föräldrarna har sett något särskilt som de vill ha med, eller vilka färger de föredrar. Sen packar jag bilen full med grejer, och så får vi se vad de väljer. En del älskar mina djurmössor, andra vill ha det mer neutralt.
– De bilder som väcker mest reaktioner, både positiva och negativa, är dem där bebisen verkligen har klätts ut. Men jag är flexibel, det blir som föräldrarna vill, så klart.
3 Berätta hur du gör!
– Det är viktigt att jobba lugnt och metodiskt, steg för steg. Bebisen måste vara mätt och lugn, och det kan ta lite tid. Först får bebisen ligga på rygg på en fäll, för att vänja sig vid hur det känns, hur det luktar och hur mina händer känns. Sedan lägger vi bebisen på sidan, och så flyttar vi en arm, en hand, lite i taget. Det är en jätteutmaning att få detaljerna rätt. De små fingrarna ska ligga rätt, inget finger får spreta, handen får inte vara knuten. Föräldrarna är med och hjälper och stöttar, de kan ha ett finger mot bebisens huvud så det inte ska tippa, det redigerar jag bort sedan.
4 På en bild står Alfons i en papperskorg – hur fixade du det?
– En tyngd i botten, förstås, så att korgen står helt stadigt. Han står inte i korgen, han vilar på mage på en kudde som är dold. Och mammas hand har hållit hans huvud precis till sekunden innan jag trycker av. Säkerheten kommer först!
Laila Villebeck understryker detta gång på gång.
– Det är många som vill börja med nyföddfoto, men man måste veta grundläggande saker om små bebisar för att det ska funka. Det är viktigt att de mår bra. Och det går inte att lämna en bebis på en puff eller i en korg, de måste hållas under ständig uppsikt. Det gäller för större barn också, saker händer blixtsnabbt.
5 Fotointresset har funnits länge i ditt liv – när började du fotografera?
– Jag fick min första kamera i julklapp när jag var tio år. Den allra första bilden föreställer alla mina julklappar uppradade. Ett par år senare började jag låna min mammas systemkamera. Jag var mycket i stallet, tog porträtt på hästarna, fotade hästhoppning. Men jag gick inte på någon fotokurs förrän jag flyttade till Linköping för att studera. Då valde jag bland annat en studiokurs för att lära mig ljussättning. Jag tog en massa porträtt på kompisar och amatörmodeller. Fotograferandet var en avkoppling från studier och avhandlingsjobb.
6 Du har skrivit en avhandling?
– Ja, jag läste biologi och 2007 doktorerade jag på en avhandling om proteinkemi. Tanken var att jag skulle fortsätta forska utomlands efter det, men då låg Hugo i magen och jag var inte så sugen på att åka iväg. Så när jag varit mammaledig fick jag en tjänst på samma labb som där jag skrev avhandlingen. Och så började jag fota bebisar på fritiden, Hugo och hans kompisar. Sen blev jag alltså gravid igen, och fick det här tipset om nyföddfoton.
7 Du fotograferar lunnefåglar på Färöarna, bröllop, gravida, nyfödda och bebisar. Vilket är roligast?
– Nyfödda! Det är inte lätt, men det är så roligt. Ofta fotar jag den gravida mamman först, och så får jag följa förväntan, oron, lyckan, och så träffa det lilla barnet ...
8 Är det många som vill ha sin nyfödda bebis fotograferad så här?
– Jag plåtar nog en nyfödd bebis i veckan i snitt. Det är ganska mycket, det sprider sig. I vår ska jag fotografera nyfödda trillingar, det blir en utmaning! Att få alla att sova samtidigt, att få dem att passa in i bilden ... Det ser jag fram emot.