Välkommen till Pers granar, säger han när jag letar mig in bland barren bakom Coop på Vallaplan. Just här har Per Ingmansson stått sedan 1995. Sedan dess har utökat sin granförsäljning och säljer nu på ytterligare några platser.
Kundkretsen är trogen. Rolf och Birgitta Jansson – som just får sin gran nätad – har köpt gran av Per i många år, berättar Rolf Jansson.
Per Ingmansson säljer sina egna granar som vuxit en bit utanför Linköping. Under åren har förstås trenderna med granar växlat något, men den vanliga rödgranen toppar ständigt listan över mest köpta gransort.
– Folk vill ha en traditionell gran, säger Per.
Folk vill också ha en lagom stor gran, förstår jag. Inte för hög och inte för vid.
Hur lockande det än kan te sig med en riktigt fet, storväxt kungsgran, á la Disney, så är de flesta moderna lägenheter inte riktigt kompatibla med en sådan önskan. De flesta vill själva få rum i sina bostäder, trots allt.
Lagom hög och inte så vid, och så förstås med grandoft, är vad som gäller. Men rödgranen är inte den gran som doftar mest. Det gör blågranen, eller som den ibland kallas, silvergran. Den doftar allra mest, om man ska tro Per Ingmansson som påpekar att det är många som inte vet det. Inte ens granförsäljare själva, säger han.
För de allra flesta som väljer gran finns en vilja att granen ska överleva, åtminstone över själva juldagarna. Har den börjat barra, ja sorry, då är det kört. Den är helt enkelt gammal och trött.
I dag är en stor del av alla granar som säljs från Danmark. Per Ingmansson säger att han kan se på en julgran om den är dansk.
– Eftersom den är mycket hårdare gödslad så blir färgen mörkare grön och hela granen är kompaktare.
Här passar han också på att påpeka att danska granar ofta är hårt besprutade. Något som hans ekogranar inte är.
Från frö till färdig julgran, tar det ungefär elva, tolv år. En ädelgran tar ytterligare något eller några år på sig.
Jag passar på att fråga om han inte tycker det är synd att hugga ner en massa granar som vuxit så länge, enkom för att användas några veckor och sedan gå upp i rök. Men nej, det tycker han inte.
– Jag odlar mina granar på del av min mark som inte lämpar sig så bra för vanligt lantbruk.
Rolf och Birgitta Jansson har nu valt ut sitt exemplar och får den nätad av Heikki Kostamovaara. Janssons gran ska nu tillbringa den närmaste tiden i ett förråd, med stammen i en hink vatten.
– Dagen före julafton tas den fram, inte en dag tidigare, säger Birgitta Jansson.
Per Ingmansson själv betecknar sig som den siste entusiasten och står kvar bland sina granar ända fram till själva julafton.