Det är realräntan, den verkliga räntan efter att inflationen är borträknad, som talar om vad ett lån egentligen kostar att betala tillbaka.
Under 1970- och 1980-talens inflationsekonomi var räntorna flera gånger så höga som i dag. Men generösa avdragsregler och kraftig inflation gjorde att huslånens verkliga värde minskade betydligt mer än vad husägaren amorterade av. Det lönade sig helt enkelt att låna.
Till skillnad från dem som köpte hus på 1970-talet, får dagens husköpare ingen sådan gratishjälp. Inflationens skadliga inverkan och förmåga att skjuta över kostnader på framtiden har gett oss en disciplinerad finans- och penningpolitik. Det ger låg inflation och räntor som är låga till siffran men höga i verkligheten.
Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, menar att det finns en risk att vanliga hushåll tar på sig en för stor börda.
-- För många är det så enkelt att 10 procents ränta är högre än 5 procents ränta. Men så är det inte. 10 procent för tio-femton år sedan var en lägre real kostnad än 5 procents ränta i dag. Via vårt skattesystem och inflation betalade kollektivet av huset. Så är det inte i dag.
Så länge räntorna är stabila och huspriserna fortsätter att stiga är det lugnt. Men varje procentenhet upp eller ned betyder mer för de högt belånade hushållen. Riktigt olyckligt blir det om räntorna stiger och den som köpt dyrt blir tvungen att sälja billigt. Det kan ge skulder för livet.
Stellan Lundström ger det gamla klassiska rådet att ha marginal när man köper och lånar.
-- Hushållet ska utan vidare klara att räntan går upp två procentenheter.
För bedömningar av hur räntan ska växla är svåra att göra. Stellan Lundström ser en risk i en Irakkonflikt och åtskruvade oljekranar. Det kan ge inflationstryck och räntehöjningar. Ett ja eller nej till EMU gör däremot varken till eller från tror han.
-- Ytterst få kan ha säkra åsikter om vad EMU innebär ekonomiskt, det är mer ett politiskt ställningstagande.
Men även om pristrenden vänt nedåt i de attraktivaste lägena i Stockholm, något som brukar sprida sig, tror han inte att det väntar en snabb vändning nedåt på bostadsmarknaden.
-- Inte nödvändigtvis. Pris- nivån i Stockholm är tre gånger högre än i Linköping. Så fallhöjden är mycket större. Det viktigaste är arbetsmarknaden. Så länge vi har jobben kvar i det här landet blir det inga radikala prisfall.