Det var när Sture rensade matkällaren som korvburken dök upp, längst in i ett skrymsle.
– Förr om åren var vi ofta i Österrike och åkte utför, jag tror den är en rest därifrån. Jag vände den upp och ner, fick se utgångsdatumet och blev nyfiken. Skulle den vara okej?
Sture satte konservöppnaren i burken.
Birgitta förhöll sig en aning skeptisk, den gick ju ändå ut för 22 år sedan . . .
Men liksom maken kunde hon snart konstaterade att lukten var det åtminstone inget fel på.
De stoppade varsin korvbit i munnen. Kall och direkt ur spadet.
– Den var jättegod, kryddig och fin. Smakade precis som god tysk korv brukar smaka, säger Birgitta och Sture nickar instämmande.
– Inget fel på den korven, inget fel alls.
Vissa skulle nog kalla ert tilltag för dödsförakt . . .
– Asch, konserverat har man ju gjort sedan urminnes tider. Vi är uppvuxna med mammor som kokade och konserverade. Titta bara på försvarets ärtsoppa och leverpastej. När jag var på repövning på 70-talet åt vi leverpastej som var från kriget, säger Sture. Hermetiskt tillsluten föda som har behandlats rätt håller sig i evigheter.
I Sverige slängs nära hälften av all mat som produceras. Det är helt galet, tycker Sture och Birgitta.
– Det är något fel på våra livsmedelsregler när handlarna inte vågar skänka tjänlig mat till exempelvis tiggarna. Vilket liv det skulle bli i media! "Tiggarna får undermålig mat!" Alla tycks ha gått på det här med "bäst före" och tror att det betyder "livsfarligt efter" istället för att lukta och smaka på maten.
När de växte upp var det aldrig tal om att slänga någon mat. Man åt så länge det smakade bra, sedan gick det till grisen.
Nyss hade Aktuellt ett inslag om att färdighackad sallad säljer stort.
– Vansinnigt. Folk köper färdigrivna morötter och betalar fyra gånger så mycket som för orivna morrötter, säger Sture och ruskar på skallen. Ägg ska vi inte tala om. När jag var barn kunde vi i mars äta ägg som värpts i november och de var utmärkta. Dåliga ägg, liksom dålig mjölk, är omöjligt att sätta i sig. De är aldrig halvbra, utan antingen bra eller ruttna.
– Datummärkningen är horribel, anser Sture. Det dummaste av allt är väl att till och med salt numera har ett bäst före-datum. Salt är ju ett konserveringsmedel i sig!
Sture och Brigitta tillhör den gamla skolan där rester tas tillvara. Överblivet potatismos blir potatisplättar. Köttrester åker i frysen och blir till pyttipanna längre fram.
– Vi komposterar allt grönsaksrens och kaffefilter, så det blir inte mycket i gröna påsen, säger Birgitta. Vi får ett par hundra liter prima matjord varje år.
Med 22 år gammal korv i magarna tar de sig i dag an Halvvättern på tandemcykel för nionde året i följd. 15 mil på samma cykel. De har värmt upp genom att cykla 75 mil nu i vår. Cykeln har bara sju växlar och paret brukar få en hel del kommentarer längs vägen. En av de vanligaste är till Sture: "Du! Hon där bak trampar ju inte!"
– Men det är fel. Jag står för intelligens och styrning, ha ha, medan Birgit står för den råa styrkan.
Kanske går det extra bra i år, styrkta som de är av vällagrad WestfälischeBockwurst.