– Det är två problem vi har, berättar Gunnar Adell, verksamhetschef för onkologkliniken. Dels läckage från regn och smältvatten, nere på strålningsavdelningen. Och dels det större problemet: läckande avlopp.
Först sprang avloppet på onkologens vårdavdelning läck. Golvet fick rivas upp, läggas om, och så var det fläktar som drog ut fukten. Det tog åtta veckor. Patienter och personal fick flytta runt.
Sen hände samma sak igen – på våningen under.
– Där får i normala fall 50 patienter per dag sin cytostatikabehandling, säger Gunnar Adell. Nu är halva avdelningen stängd, och patienterna får istället vårdas i andra rum, som på läkarexpeditionerna. Eller två patienter i samma rum.
– Det blir lite mer primitiva förhållanden.
Gunnar Adell är noga med att påpeka att ingen patient får sämre vård: allt är säkert och de har inte behövt säga nej till någon. Men personalen får tänja sig ytterligare och dessutom är de oroliga för fler läckage.
– Att avloppssystemet inte sitter ihop på ett sju år gammalt hus är inte okej, säger Gunnar Adell. Med eftertryck.
Susanne Hellberg som är vårdenhetschef för öppenvården vid onkologkliniken bekräftar bilden av att det är problematiskt för både patienter och personal.
– Det är mycket mer tungjobbat för personalen.
– Det blir så mycket fokus på att flytta omkring, och det är inte det vi är här för. Vi ska bedriva vård.
I den avstängda korridoren ska det egentligen jobba tio sjuksköterskor och undersköterskor. Där finns två läkarexpeditioner och sammanlagt 13 vårdplatser. Allt detta har nu fått sina provisoriska lösningar. Själv har Susanne Hellberg också fått en rumskompis, Åsa Hyll.
Hur är det att dela rum med chefen?
– Jo, vi har så trevligt så, säger Åsa Hyll. Det märks att hela arbetsplatsen genomsyras av gott humör och bra stämning sinsemellan. Men det sliter.
– Det funkar ju. Men vi får jobba för det, säger en av sjuksköterskorna, Elisabeth Persson.
– Vi får hela tiden lösa problem, fyller kollegan Monica Olofsgård i. Vi är ett gott gäng, men det känns att man är betydligt tröttare när man kommer hem på kvällen.
– Fram till semestrarna får man nog stå ut med det här, tror Elisabeth Persson.
Bakom dörren det står ”AVSTÄNGT” på bullrar det, förstås. Byggjobbare bultar och bankar och borrar. Personalrummet ligger strax intill, man får inte vara ljudkänslig för att kunna koppla av där.
Och så är det osäkerheten. Det är samma avloppsrör i hela huset. Det pratas om ett läckage på plan 10. Var springer det läck nästa gång?