Morgonens bibelord är taget ur Ruts bok, en flertusenårig berättelse om att vara ny i ett land man inte känner, och en berättelse om svåra val, tillit och att lägga sitt liv i andra människors händer. Biskop Martin Modéus leder gudstjänsten i Domkyrkan och anknyter till Rut i sin predikan, som är full av retoriska frågor.
Biskopen konstaterar att den tradition han och församlingen står i är en flyktens tradition, och har varit så sedan långt innan vi över huvud taget talade om en kyrka. Abraham, Jakob, Esau, Moses, Rut, David. Alla bär på berättelser om flykt, precis som tidernas mest kända flyktingbarn: Jesus.
– Nu flyr kristna i hundratusental tillsammans med bröder och systrar med annan tro. Det här är flyktens, svekens och tillitens drama. Hur kommer de berättelserna att låta när det gått några tusen år? Vilka är du och jag i framtidens berättelser? frågar han församlingen.
Församlingen består denna onsdagmorgon bland annat av elva andra biskopar. Under två dagar är det biskopsmöte i Linköping, och ett av ämnena är flyktingsituationen. Det råder inget tvivel om vilka biskoparna vill vara i framtidens berättelser. Ärkebiskop Antje Jackelén har varit tydlig i sitt ställningstagande, och konkret politisk när hon lobbat för humanitära visum och säkra, lagliga flyktvägar.
– Genom våra samarbetspartner och vårt eget arbete finns vi med hela vägen: i krigs- och konfliktområden, längs flyktvägarna och här hemma i församlingarna, och därför har vi kunskap som tillåter oss att säga att det inte är ansvarsfullt att låta människor riskera livet. Det är en fråga om Europas heder att se till så att det finns säkra vägar och säker asylprövning. Det är politiskt i bemärkelsen att alla ställningstaganden i samhällsfrågor är politiska, men det är inte partipolitik, säger hon.
Är det okontroversiellt internt i Svenska kyrkan att vara så tydlig?
– Du hörde ju predikan. Vi har en flyktinghistoria som är väldigt klar i Bibeln, där vi värnar om den som är utsatt. Faderlösa, änkor, främlingar dyker ofta upp i Bibelns berättelser. Det är en tydlig sida av kristendomen.
Nu brinner flyktingförläggningar i landet. Hur känner du inför det?
– Det är fruktansvärt och en skam för vårt samhälle. Samtidigt är det ett uttryck för den ökande polarisering som varit påtaglig länge.
Inom hela Svenska kyrkan pågår ett intensivt arbete med praktisk flyktinghjälp, i form av materiellt stöd, integrationsarbete och hjälp med boende. Ärkebiskopen är särskilt imponerad av den appell biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, skickade ut i förra veckan och framför allt den respons apellen fått.
– Vi fick in nästan 600 evakueringsplatser på tre dagar. Nya platser alltihop. Det är församlingshem, prästgårdar, lägenheter, en stor mängd olika lokaler, säger Fredrik Modéus.
Även i Linköpings stift samlas bostäder, vilket Corren rapporterat om tidigare. Mötet denna vecka är till för att inspirera och hitta en samlande kraft.
– Vi stämmer av i stiften vad vi kan göra på nationell nivå. Att tillhandahålla stöd, samarbete, information och rådgöra mellan stiften. Kyrkostyrelsen har beslutat om ett stort extra anslag på flera miljoner som ska fördelas. Och så vill vi få till stånd stöd till alla anställda och frivilliga som jobbar med flyktingar. Vi måste skapa något som gör att våra medarbetare inte blir utbrända. Vi har stor erfarenhet av psykosocialt stöd från vårt internationella arbete, så nu behöver vi använda det i Sverige också, säger Antje Jackelén.
Biskopsmötet sker flera gånger per år, och flyttar runt mellan stiften. Det är drygt fyra år sedan biskoparna senast träffades i Linköping.
– Det är väldigt roligt och inspirerande och energirika samtal, säger värdbiskopen Martin Modéus.
Är ni överens allihop?
– Poängen med samtalen är att vi tycker olika, men att vi är så nära varandra i huvudfåran att det är meningsfullt att tala.