Kvinnoskor och barnskor är en etablerad rekvisita för att uppmärksamma kvinnovåld, på bilden Anna Bäckehed.
Torsdagen 15 april dödades en niobarnsmamma i en gångtunnel på resecentrum i Linköping. Gärningsmannen var hennes tidigare make och barnens pappa. Inom loppet av tre veckor hade totalt fem kvinnor i Sverige dödats av deras män.
Sedan dess pågår en rad manifestationer i Sverige för att uppmärksamma våld mot kvinnor. På Facebook och Instagram sprids budskap med hashtagen #kvinnostrejk och #mittkrav. Och varje fredag kl 15.00 genomförs kvinnostrejker på olika platser i landet.
Det var ett koncept som Anna Bäckehed, Melissa Hart och Paulina Bengtsson som grundat Novahuset i Linköping ville haka på. På Instagram har de nu skapat kontot @kvinnostrejklinkoping och använder dessutom en egen hashtag med samma namn.
– Jag satt hemma i soffan och läste om alla våldsfall och fick nog, och inspirerades av andra städer som hade börjat. Vi tyckte att det även behövdes här. Linköping är en stor stad, med mycket folk och våld mot kvinnor förekommer här också. Det är dags att göra något och få med folk på tåget, säger Anna Bäckehed.
Tanken var att de skulle genomföra sin första kvinnostrejk på valborgsmässoafton kl 15.00 på Stora Torget i Linköping. Men när skyltarna var gjorda, tröjorna upptryckta och annan rekvisita stod redo kom Region Östergötlands budskap om en personlig lockdown. Därmed ställdes allt in. Men på nätet är strejken ständigt levande och nu sprids budskap som "Straffa förövaren, inte offret", ”Inte en kvinna till” och "Nu räcker det".
Både Anna och Melissa studerar till behandlingspedagog och har ett stort engagemang för våldsutsatta kvinnor och barn. Om fler pratar öppet om kvinnovåld kan fler kvinnor våga söka hjälp, tror de.
– Det ligger väldigt mycket skam och skuld i den här frågan, säger Anna. Och det finns olika typer av brott som behöver synliggöras, som försummelse, ekonomiskt våld, hot om våld.
– Alla män behöver också ta sitt ansvar och lyfta frågan. Ibland hör man en del säga att det inte handlar om alla män. Men i stället för att säga så kan man fråga vad man själv kan göra, säger Melissa.
Melissa som även jobbat på skola och fritids anser att man måste börja jobba med de här frågorna redan när barnen är små för att få bort normaliserande beteenden och könsroller.
– Det sitter så djupt rotat. Det behövs en förändring från start.