– Det var bra, förjäkla bra, säger Carl Rothman.
Tryckande värme låg över tyska Völken inför tävlingsveckan. En stekhet svensk ställde upp i kvalet för blott andra året. Förra året kom han trea i finalen. I år siktade han högre, mot guldet.
– Självklart. Jag satsade på världsrekordet i marklyft också.
Hur gick det?– Jag klarade det, 300 kg. Men det gjorde Dan, en britt, också. Nu delar vi på rekordet. Jag är lite besviken då jag har klarat 330 kg på gymmet. Men det är annan press och adrenalinpåslag på tävling med publik.
Marklyft är för övrigt Rothmans starkaste gren, trots benprotesen på vänstersidan. För 13 år sedan var han med om en wakeboard-olycka och blev tvungen att amputera vänsterbenet från under knäskålen. I WSDM är han långt ifrån ensam om med funktionshinder, här tävlar människor med olika skador.
– Det var skönt att diskutera med folk i liknande situation.
Tävlar alla i samma gren?– Det finns tre kategorier - stående, sittande och cp-skadade. Jag tävlar i stående.
Under kvalet bodde deltagarna tillsammans i ett hus som en av deltagarna hade fixat.
– Vi var ungefär elva personer i huset och grillade och skrattade ihop. Det var jättefint, och speciellt, alla har sina historier. En kille hade till exempel blivit av med sina ben i en självmordsbomb i Afghanistan. Flera av hans vänner dog men han fortsatte i livet. I dag är han aktiv inom rodd och strongman och rullstolsrugby. Det är imponerande, det är bara fälla ner pannbenet och köra.
Pannbenet är nedfällt på Rothman. För bara lite över ett år sedan började han med strongman-tävlingar och han är redan en guldfavorit. Framförallt i den klassiska grenen atlasstenarna. Här ska man slänga upp fem stenar på en pelare där stenarna varierar i vikt från 90 kg upp till 135 kg.
– Jag hade kommit tvåa totalt förra året om jag hade gjort bättre i atlasstenarna.
Och hur bra är du på dem nu?– Bäst i världen, skrattar han.
Det andra världsrekordet, även det delat med britten Dan, som är nästan helt blind, kom nämligen med stenarna.
– Formen, styrkan och tekniken är mycket bättre i år överlag. Det var jätteskönt känslan att kunna ta ett världsrekord så "lätt". Hemma kör jag med en sten som väger 136 kg, och jag känner att det finns mer där att ge, synd bara att jag inte har någon större sten, haha.
Nu väntar bara guldspurten för svenskhoppet Carl Rothman. Finalen går av stapeln i London den 3:e september.