År 1856 tillträdde Leonard Westman som ägare till Valla. Under de närmast följande decennierna moderniserade han gårdens drift och lät i det närmaste helt förnya dess byggnadsbestånd.
Genom omfattande utdikningar och satsningar på moderna brukningsmetoder utvecklade Westman Valla till ett mönsterjordbruk. De ökande skördarna skapade ett behov av större och bättre förvaringsmöjligheter.
Det ledde till att Westman lät uppföra det så kallade Stora magasinet, nu Tekniska Verkens museum, och den nedbrunna väderrian.
Riga bevarade nästan helt sitt ursprungliga utseende. Byggnaden berättade åtskilligt om äldre byggnadsteknik. Delar av Rigas timmer var bilat med skrädyxa, medan andra delar var cirkelsågade. Det tyder på att visst byggnadsmaterial kom från någon äldre byggnad. En annan ålderdomlig detalj på Riga var att björknäver hade använts som avskiljare mellan de stående stolparna och hälleberget.
Riga tillhörde en byggnadstyp som i slutet av 1800-talet var ganska vanlig på större gårdar i Östergötland.
Hushållningssällskapet konstaterade i början av 1870-talet nöjt att antalet väderrior ökade år från år. När det föll ur sedvana att bruka dem som torklador kläddes många av dem in och förvandlades till förråd för olika lantbruksmaskiner.
Att få driva lantbruket på Djurgården var från slutet av 1600-talet till början av 1900-talet en del av de östgötska landshövdingarnas löneförmåner. Raden av tjänsteinnehavare hade olika idéer om hur lantbruket bäst skulle skötas.
Gustaf af Ugglas, landshövding 1858–67, lät en rättare med hjälp av en rad statare sköta verksamheten. Han efterträddes av Robert de la Gardie, som bara något år efter det att han hösten 1867 tillrätt som landshövding lät arrendera ut Djurgården.
År 1894 fick A E Dahlqvist ett 20-årigt arrendeavtal gällande egendomens 340 tunnland. I samband därmed kom en rad nya byggnader att uppföras på Djurgården. Med sädesmagasinet, som färdigställdes 1896, försvann det sista huset som berättade om 1890-talets satsning på att utveckla jordbruksdriften på Djurgården.
Till förlusten av Djurgårdsmagasinet och Vallas Riga skall läggas att 1992 brann Blästads stora ladugård från 1917 ned. År 2002 blev Smedstads ståtliga ladugård från 1874 lågornas rov. Vintern 2010 rasade dessutom den 1905 färdigställda ladugården vid Lambohof samman under tyngden från snömassorna. Alla dessa byggnader illustrerade att på de marker där vår tids ytterstadsbebyggelse ligger bedrevs långt fram i tiden jordbruk.
Tack Anita Ek-Löfgren, Kristina Grahm och Freddie Hallberg.
Har du frågor om Linköping förr? Skicka dem till Christer Kustvik, Corren, 581 89, Linköping. Eller mejla christer.kustvik@corren.se. Frågorna vidarebefordras till Gunnar Elfström.