Restaurangen öppnade på Drottninggatan för drygt åtta år sedan.
Trots att vi träffas strax efter de vanliga lunchtimmarna gapar borden tomma inne på restaurangen. Van Bay Tran sätter sig vid fönsterbordet och nickar mot de nybyggda höghusen på andra sidan gatan.
– Innan låg det en parkering där. Då kunde kunderna stanna där och komma in. Nu finns det knappt någon parkering i närheten överhuvudtaget.
Han ser just bristen på närliggande parkering som den enskilt största orsaken till att restaurangen sett en rejäl nedgång av kunder under senaste åren.
– Vi har tappat 90 procent av lunchkunderna sedan husen byggdes. Nu en vanlig vardag har vi knappt tio kunder på lunchen, förr hade vi fullt upp. Det fanns knappt platser kvar här inne.
En annan bidragande orsak till att man tvingats lägga upp restaurangen till försäljning är de skenande priserna. Van Bay Tran berättar initierat om hur priserna på varor som fläskkött, olja, med mera har dubblats och i vissa fall mer än tredubblats sedan pandemin. Även hyreskostnaden har stegvis ökat.
– Det är en massa avgifter. Det är en svår ekonomi.
Till följd av den nya ekonomiska verkligheten har de nyligen tvingat säga upp en i kökspersonalen så att det tillsvidare bara är två som jobbar kvar i köket. Något specifikt stängningsdatum är inte bestämt utan tanken är att de kommer hålla igång restaurangen till de hittat en köpare.
Innan låg det en stor parkering på platsen, som i folkmun kallas gamlagamla busstorget
... men på senare år har kvareret sett en rejäl förändring och kvareteret Eddan innefattar numera flera moderna lägenhetshus.
Restaurangen öppnade för åtta år sen. Egentligen är det dottern som äger restaurangen, men då hon studerar på heltid är det pappa Van Bay Tran som sköter det dagliga arbetet.
Han berättar att han har fått många nya vänner via restaurangen och att de har en del lojala stamkunder. Varje fredag träffas ett gäng på upp till femton av dessa stammisar då det dukas upp till långbord.
Hur reagerar de på att ni säljer?
– De är ledsna. Men så är det.
67-åriga Van Bay Tran, som tidigare jobbat i fabrik och på olika restauranger, ser det inte som ett alternativ att gå i pension.
– Jag vill fortsätta jobba tills jag inte kan längre. För det går inte att bara vara hemma. Det är som ett fängelse.