Magnus Hoff cyklar 700-800 mil per år. Visst har han kört omkull tidigare och stött på ett och annat djur på vägarna, men det har mest resulterat i skrapsår. Han har inte varit med om något som liknar grävlingsolyckan då han och fyra andra cyklister fick föras till sjukhus med ambulans.
– Hjortar och rådjur ser man ju komma, de är stora. Men en grävling i vägkanten i högt gräs ser man inte.
De var 19 cyklister som cyklade i klunga med tidig start på lördagsmorgonen. Vind i ryggen, lagom varmt och längs fina vägar. De närmade sig Mjölby och Magnus Hoff berättar att han låg i mitten, närmast vägkanten. Blicken snett över axeln på cyklisten som låg framför.
– Jag såg bara något som fladdrade till i synfältet. Sedan kände jag en stor duns i sidan. Han som låg bakom har berättat efteråt att jag bara flög rakt upp i luften.
Han vaknar omgiven av högt gräs, i diket. Sex cyklister har gått omkull och fem får föras till sjukhus med ambulans.
– Jag förstår nu att jag var borta en stund, jag var rejält omtöcknad. Det är en del jag inte minns.
Olyckan orsakade en lättare hjärnskakning men troligtvis är inget brutet. Efter omständigheterna tycker Magnus Hoff att han mår ganska bra.
– Jag har klarat mig relativt lindrigt undan.
För Daniel Bjurhamn gick det värre.
– Det enda jag minns är att det låg någon på marken. Och att jag tänkte att jag inte kommer kunna väja. Bara jag inte kör mot halsen.
Han är osäker på om det är i ambulansen eller på sjukhuset som han vaknar till, men hela nästa dygn är suddigt. Han har fallit handlöst ner i asfalten och det är ansiktet och huvudet som fått ta nästan hela smällen. Nu, några dagar senare, är han hemma från sjukhuset, men det kommer ta tid att återhämta sig.
– I två veckor får jag bara äta flytande kost. Vi har laddat upp med soppor, berättar Daniel Bjurhamn.
Han har en allvarlig hjärnskakning och käkfraktur, ansiktsskelettsfraktur och skallbasfraktur med likvorläckage. Några tänder är utdragna och andra har läkarna försökt flytta rätt.
– Det kan bli något bestående rent visuellt. Men jag har fokus på att läka och träna upp mig. Jag är lite tävlingsmänniska på det sättet.
Och trots att cykelturen i lördags slutade så allvarligt säger han att olyckan inte kommer att avskräcka honom från sporten.
– När man cyklar försöker man göra allt så säkert som möjligt. De flesta är duktiga på att hålla avstånd när man cyklar i grupp. Det kändes tryggt i lördags. Att det kommer en grävling är ju omöjligt att veta, det fanns inget vi kunde göra.
Men han påpekar att det är sällan han cyklar så tidigt på morgonen, när djuren är framme. Det är egentligen bara i samband med Vätternrundan.
– Jag kanske kan undvika att cykla så tidigt, men de flesta djuren är rädda och håller sig undan. Fast det är klart att en grävling är lite speciell.
Magnus Hoff tänker inte heller låta grävlingen förstöra glädjen med att cykla.
– Det kanske blir att jag kollar lite mer till vägkanten, men det händer inte speciellt mycket olyckor överlag.
Han såg aldrig själv vad det var han körde på, men faktum är att ingen har sett grävlingen efter olyckan heller.
– De är hårda små rackare. Ingen har sett den efteråt, jag tror den ruskade av sig det och gick vidare. Det är lite fascinerande.