Chauffören som rattar simulationen sitter själv utanför själva ambulanshytten.
– Det känns ganska gött faktiskt, när man äntligen ser att vi är på plats!
Så säger Björn Lidestam, senior forskare vid VTI. Han är en av de forskare som varit med och utvecklat ambulanssimulatorn, som finns på VTI:s huvudkontor i Linköping. Enligt hans kollega, biträdande professor Erik Prytz, är anordningen världsunik.
– Det är sällan jag tar det ordet i min mun, men så är det, säger Prytz.
Ambulansbilen som simulatorn är byggd kring har en något dramatisk historia. Den hade krockat med en älg och skulle skrotas. Men forskarna på VTI hittade ett alternativt användningsområde för den. Eller för dess bakdel, för att vara mer precis. Denna bakdel – det utrymme där patienten ligger – är fäst på en plattform som sitter på skenor och kan röras åt olika håll. På så sätt kan man efterhärma sådant som svängar, gupp och inbromsningar.
Den som kör ambulanssimulatorn kan också se och höra det som sägs och görs inne i själva "bilen".
Enligt Erik Prytz består annars den mest avancerade simuleringen av en anordning som kan skaka.
– Men du får inte realistiska krafter då. Så det här tar det ett steg längre, säger forskaren.
Han är ansluten till Katastrofmedicinskt centrum där han forskar om den mänskliga faktorns roll inom olika typer av vård. Ett av syftena med simulatorn är just att kunna bedriva forskning på hur framtidens ambulanser kan utformas.
– Den stora fördelen med det här är att du kan göra kontrollerade, experimentella studier. Så vi kan manipulera specifika variabler. Man skulle kunna göra en sån småsak som att kolla på effekten av väggupp till exempel, säger Prytz och fortsätter:
– Patientvården är det vi framförallt är intresserade av – kan man sätta nål och ge det här läkemedlet? Eller ska man ha nån annan typ av utrustning för att stötta i detta?
Här kan man simulera hur det är att exempelvis bedriva hjärt- och lungräddningen medan det svängar, guppar, och bromsas. Syftet med anordningen är att bedriva forskning och träna ambulanspersonal.
Erik Prytz understryker att redskapet inte bara kan användas av forskare på VTI.
– Det är en öppen infrastruktur, det är viktigt att poängtera. Det här är inte bara min leksak, utan det är allas leksak. Alla som vill göra någon typ av forskning kan komma hit och göra den, och det tycker jag är viktigt.
Plattformen ska även kunna användas som träningsredskap för ambulanspersonal, och forskarna planerar att utrusta den med ännu fler funktioner.
– Vi vill göra den ännu mer realistisk, öka möjligheten att göra annan typ av vård där så att vi kan skapa fler komplexa vårdscenarion.
Florian Fischer är forskningsingenjör på VTI och en av dem som utvecklat mjukvaran för simulatorn. Svårast att få till är effekten av vägytan, med mindre gupp och liknande, berättar han.