Den inre gården kan än idag kallas för en oas, även om den ursprungliga vattenspegeln är borttagen. Gården var tänkt att endast vara tillgänglig för personalen efter som den gav insyn i olika tjänsterum.
Vår stad
Staden utlyste en öppen arkitekttävlingen. Av tävlingsprogrammet framgick att byggnaden skulle underordna sig domkyrkomiljön. Det innebar att det slutna byggnadsrummet kring domkyrkan skulle värnas och att den fria sikten mot domkyrkan från Ågatan och Domkyrkogatan skulle behållas. Juryn leddes av fullmäktiges ordförande Carl Johansson med stöd av arkitekterna Sten Westholm, Berndt Nordberg och Erwin Gräff.
Av 71 inlämnade förslag valdes 16 ut för närmare studier. Till vinnare utsågs Stockholmsarkitekterna Wilhelm Boijsen, Dag Efvergren och K A Alexandersson. Juryn prisade förslagets stora klarhet och överskådlighet samt dess goda anslutning till miljön kring domkyrkan.
Det vinnande bidraget kallades för ”Ringar på vattnet”, vilket syftade på en numera försvunnen vattenyta på innergården. Förslagets yttre miljö skapades av Gunnar Martinsson, professor i landskapskonst i Karlsruhe och i DN omskriven som en av Sveriges främsta landskapsarkitekter. Martinsson slog vakt om den då ännu parkliknande miljön framför huvudentrén med gamla träd och en brunn med en Zornstaty. Avsaknad av respekt för Martinssons tankar har gjort att entrégården idag är själlös.
Intet minner idag om den av professor Gunnar Martinsson skapade entrégård och som tidningen Östgöten kallade för en oas med brunn, träd och bänkar.
Ambitionen att, som stadens ledare formulerade det, skapa en för sin tid representativ byggnad kan exemplifieras av satsningen på glaserat fasadtegel från ett tegelbruk utanför finska Åbo. Detta trots att kritiker påpekade att det var 3,5 gånger dyrare än prima oglaserat svenskt tegel.
Stadens sociala verksamhet var innan byggnadens färdigställande splittrad på fyra nämnder med kontor på sex platser. Tanken var att samverkan mellan socialnämnden, barnavårdsnämnden, nykterhetsnämnden och arbetslöshetsnämnden samt socialläkaren skulle underlättas. I entréplanet fanns en kassa där olika kontantbidrag kunde hämtas ut.
Även hälsovårdsnämnden, stadsbyggmästarkontoret och stadsarkivet flyttade in i huset. Vidare flyttades stadens televäxel från stadshuset till nybyggnaden.
Socialnämndens ordförande Tage Frithiofson, kommunalrådet Olof Petri och socialchefen Nils-Olof Lindeberg utanför nämndhusets tjänstebibliotek vars interiör var helt i rödbok. Bild från september 1968.
I september 1968 fick 120 personer, varav 98 inom den sociala sektorn, sin arbetsplats i huset.
Inflyttningen firades med att husets personal bjöds på kafferep. Socialchefen Nils-Åke Lindeberg sa i sitt tal att byggnaden inte bara var ett rationellt förvaltningshus utan även ett konstverk som skapade välbehag i själen.
Socialförvaltningen lämnade huset på 1990-talet.
Tack Bo Peter Persson Stadsarkivet