Johnny Ludvigsson, snart 77 år, är fortfarande verksam på barn- och ungdomskliniken på US.
Vi kliver in i Johnny Ludvigssons lummiga trädgård i Sturefors för att tala om coronakrisen.
Men det är onsdag 10 juni, dagen efter Daniel Nyqvists erkännande av dubbelmorden på Åsgatan 2004, och vi hinner knappt hälsa innan Johnny säger:
– Det är skandalöst att polisen inte får söka i pku-registret för den här typen av brott. Då hade de tagit honom direkt.
Sedan 1975 har Sverige tagit blodprov på alla nyfödda i landet, det är det som idag heter pku-registret. Men polisens tillgång till registret är ytterst begränsat och det är sällan de ges tillstånd att använda det.
Johnny Ludvigsson lyfte detta redan 2005, månaderna efter morden, och mötte då motstånd i debatten.
– Det finns de som tycker att det kränker integriteten att öppna registret, men om det är fråga mord eller våldtäkt, eller den typen av grova brott, då borde polisen ha rätt att gå in. När det öppnades efter tsunamin var det en del som på grund av det krävde utträde ur registret. Vad är det för dumheter, vad sjutton ska man göra det för om det inte är risk att man är en mördare eller liknande?
I vilka lägen tycker du polisen borde ges tillgång till pku-registret?
– Vid alla brott med risk för två års fängelse eller mer. Nu har man identifierat via kommersiella register och det är ju bra, men det vore ju enklare att använda registret som vi har.
Så här är han Johnny Ludvigsson. Full av åsikter och inte sällan kontroversiell.
Under coronakrisen har han hörts i debatten vid flera tillfällen och skrivit en rad debattartiklar i lokala medier och i riksmedia.
Huvudtemat då har varit att han tycker att det har skapats en obefogad panik runt krisen.
– Jag tycker västvärlden har reagerat på ett extremt egoistiskt sätt. WHO gick ut tidigt med att den här ekonomiska kollapsen kan leda till 300 000 dödsfall om dagen i u-länder. Och det är i så fall mest barn. Det ska jämföras med de 410 000, majoriteten äldre, som dött av corona under fem månader. Det är inte klokt.
På vilket sätt drabbas u-länderna?
– Man räknar med att u-länderna kan backa 30 år i levnadsstandard av den här krisen. Deras sjukvård och hälsovård kapsejsar och människor tappar all form av levnadsstandard. Mängder av unga människor dör redan i dessa länder, innan coronakrisen, och det kommer att förvärras nu. De kommer att få sämre nutrition, mera infektioner, mer maginfluensa och allt möjligt annat. Bara för att västvärlden har stirrat sig blind på att räkna antal döda.
Vad borde vara fokus i stället?
– Jag tycker man ska titta på levnadsår med kvalité, eller quality years som vi säger i sjukvården. Om man tittar på de äldre som dött på Sveriges äldreboenden så är det inte många kvalitetsår Sverige har blivit av med där. I Östergötland hade det under perioden 1 januari till 3 juni dött 100 personer fler än motsvarande period 2018. Och majoriteten av de 100 personerna har varit mycket gamla människor som absolut i en del fall har dött tidigare än de skulle gjort annars. Men det är rätt så få förlorade kvalitetsår vi talar om totalt på dessa hundra personer.
Johnny har satt upp förhållningsorder för barnbarn och andra besökare i coronatider.
Johnny Ludvigsson menar alltså att samhällets åtgärder i coronakrisen, och de effekter de kan ge, ska vägas mot vilka det är som löper störst risk att dö av smittan, och hur många år av kvalitet de uppskattas ha kvar.
– Jag vill inte säga att det inte spelar någon roll om äldre dör, det beror förstås på vad de har för livskvalitet. Det är förstås illa det som hänt i äldrevården, att den varit så förbaskat dåligt organiserad och att man inte klarat testningen. Samtidigt är det ändå så att tio procent av de som kommer in på äldrevården i Stockholm i vanliga fall har dött inom en månad. I Östergötland vet jag att man i många boenden räknar med att en tredjedel av de som kommer in där dör under det första året.
Ludvigsson tror att en betydande del av de som har dött 2020 annars skulle ha dött inom något år eller två.
– Så det man kan förvänta sig redan nu är att vi får en puckel under 2020 av antal döda på äldreboenden, och 2021 blir det nog färre än på länge.
Ditt resonemang bygger på att olika liv väger olika mycket.
– Människor verkar tro att sjukvården inte väljer liv. Det är klart man väljer liv. Sjukvården betalar inte hur mycket som helst för att förlänga ett liv. Man betalar förvånansvärt mycket för att förlänga ett liv ett halvår inom cancervården exempelvis, men inom andra områden betalar man inte så mycket.
– Säg att du har en person framför dig som haft stroke, sitter i rullstol och är dement. Och bredvid denna ett piggt, friskt barn på tio år. Om någon då ber dig välja, säger du då ”Nej, det går inte att välja för alla människor är lika mycket värda”? Självklart måste man välja. Det gör sjukvården hela tiden.
I flera av sina debattartiklar de senaste månaderna har Ludvigsson kritiserat de dramatiska nedstängningarna som många nationer gjort under coronakrisen.
– Jag som är gammal, jag blir 77 i år, kan reagera på att samhällen kan satsa så oerhörda resurser för att folk inte ska dö. Det är som att ingen får dö, oavsett hälsa och ålder. Det är fullständigt obegripligt. Det är klart att människor måste få dö. Det är bra om de inte dör förrän de blir gamla, eller svårt sjuka, men det har piskats upp en panik så folk inte ens vågar söka sjukvård.
"WHO gick ut tidigt med att den här ekonomiska kollapsen kan leda till 300 000 dödsfall om dagen i u-länder. Och det är i så fall mest barn."säger Johnny Ludvigsson.
Han framhåller hur det efter finanskrisen 2008-2009 räknades ut att 260 000 människor i västvärlden dog enbart på grund av försenade cancerdiagnoser.
– Så riskerar det att bli nu också, att många på grund av corona inte söker sjukvård och därför kommer att dö av försenade diagnoser. Till exempel har andelen som söker för hjärtinfarkt gått ner. Det beror inte på att folk plötsligt blivit friskare, snarare på att första infarkten ibland har måttliga symptom och att de väljer att inte söka sjukvård när den är belastad av corona. Men de borde söka, för andra infarkten är oftast farligare.
Ludvigsson är orolig för de psykosociala effekterna av hur coronakrisen har hanterats i många länder.
– I Israel hade de 3,8 procents arbetslöshet innan coronaepidemin. I maj var de uppe i 24,8. Det är inte bra för ett samhälle. Förutom de ekonomiska effekterna så påverkar det folkhälsan enormt. Bara någon vecka efter att Frankrike hade stängt ned samhället så hade de noterat en 30-procentig ökning av kvinnovåld. Det är ju förfärligt.
Vad tycker du om Sveriges coronastrategi?
– Jag har uppskattat den. Det finns en tendens i debatten att det skulle finnas ett facit nu. Men det gör det ju inte. Det är på tok för tidigt.
Något som borde gjorts annorlunda?
– Är det något vi varit extremt dåliga på i Sverige och Östergötland så är det testning. Det är för mig obegripligt. Regioner och landsting borde varit generösa med testerna mycket tidigare. Island började tidigt, Tyskland likaså, men Sverige har legat på plats 57. Framför allt borde man ha testat aktivare runt äldrevården och på så sätt hållit koll på vilka i personalen som bar på smitta.
Vem tycker du är ansvarig för detta?
– Folkhälsomyndigheten kan inte klandras särskilt för det, de har hela tiden sagt att vi bör öka testningen. Men region och landsting… Kliniken där jag jobbar, barn- och ungdomskliniken, fick till oss i måndags att vi ska testa alla som kommer till oss som har symptom. Men det hade man väl kunnat göra tidigare? Jag undrar vad det beror på, om det är snålhet, sparsamhet, ineffektivitet eller dålig organisation, eller varför Östergötland har haft så oerhört dålig testkapacitet.
Region Östergötlands smittskyddsläkare, Britt Åkerlind, har i intervjuer förklarat att det tagit tid att bygga upp testkapaciteten, att det är många vårdcentraler som ska involveras, men att labbkapaciteten nu är på plats.
Det finns mycket att vattna i den stora trädgården.
Hur kan äldrevården förbättras för att klara nästa pandemi bättre?
– De som har scheman med 15 olika personer som handskas med de boende har en del att fundera på. Det krävs mycket bättre scheman. Det finns goda exempel att titta på, som klarar sina scheman med hälften så många i personalen.
Något annat du tycker Sverige borde gjort annorlunda?
– Jag har skrivit till regeringen tre gånger, första gången 1 april, och bett dem öppna gymnasieskolorna. Inte förrän 29 maj fick jag svar. Då hade de äntligen haft presskonferens och meddelat att de öppnar dem 15 juni. Gymnasieeleverna vistas och umgås fritt och sprider smittan som vanligt. Enda stället de inte får träffas på är i skolan. Det hade varit viktigt, inte minst för avgångsklasserna, att öppna. Anders Tegnell säger ju att är det nånting han ångrar så är det hur gymnasieskolorna stängdes. Jag gissar att det fanns ett politiskt tryck där.
Hur tycker du Tegnell har hanterat coronakrisen?
– Både han och hans biträdande har skött sig imponerande bra. Att de orkat! Det måste ha varit väldigt påfrestande att hela tiden stå där och ofta även bli attackerad. Även om det säkert känns bittert för alla på Folkhälsomyndigheten att det blev så många döda bland de äldre.
Johnny Ludvigsson har genom åren föreläst mycket om döden och om alla människors rätt till ett värdigt slut på livet.
– Det som verkligen har varit tråkigt med coronaepidemin är att så många har dött utan att få träffa sina anhöriga. Det borde ha gått att lösa på ett annat sätt.