Den som bestämmer sig för att bryta med kriminaliteten behöver ofta hjälp genast - en första hjälpande kontakt direkt, säger Ali Ghamari. Det funkar inte med möten som bokas flera dagar framåt.
– De har ett väldigt jobbigt liv, de som är en del av kriminaliteten. Vi ser att de visar tecken på posttraumatiskt stressyndrom och annan psykisk ohälsa, säger Tomas Flygare, chef för sociala insatsgruppen inom socialförvaltningen i Linköping.
För vissa som nu vill ha hjälp att bryta sitt kriminella beteende kan situationen bli besvärlig; ibland tvingas de att betala stora pengar till grupperingen som de tillhör för att bli lämnade ifred när de vill kliva av. Det beskriver både poliser vi talat med, och Tomas Flygare och koordinator Ali Ghamari i sociala insatsgruppen.
Ändå vill ett flertal kriminellt belastade unga i Linköping nu lägga av med brotten och drogerna. De fyra morden på offentliga platser, skjutningarna, misshandeln och hoten inom kriminella grupperingar har fått flera, även etablerade kriminella, att tröttna på tillvaron.
Ali Ghamari beskriver att de har olika skäl att vilja sluta:
– Några har blivit äldre och inser att kriminaliteten inte är lösningen till ett bättre liv eller ett bekymmersfritt alternativ för framtiden. Tanken om ett liv i isolering utan närvarande familj, polisens punktmarkering och den dagliga höga dosen av stress tär på orken att vara kriminell. Det skapar en känsla av utbrändhet, säger han.
Bland de som söker hjälp finns även vissa med en annan agenda: De vill bli inskrivna i sociala insatsgruppen för att ge sken av att de ska ändra sitt kriminella beteende, för att slippa bli tvångsplacerade eller för att få andra fördelar, som ett boende.
– Några tror att de kan manipulera oss genom att överdriva om sin livssituation för att få hjälp med bostad direkt. De kan säga ”Hej, jag vill hoppa av – när får jag min lägenhet?” De får omgående problem utifrån de krav vi ställer på dem. De klarar inte att sköta sina åtagande och ganska snart blir de utskrivna från insatsgruppen, säger Ali Ghamari.
Är de vana att kunna manipulera?
– Det är det som de lever på, att manipulera vuxenvärlden. Många har ett mycket bristande ansvarstagande och lever för dagen. Det är det som gör att de fortsätter. Min och vår roll blir att utmana deras tankar. Jag förmedlar att jag kommer att hjälpa dem, men att de måste lita på att vi tillsammans kommer att klara den stora utmaningen.
Men hur effektiv är sociala insatsgruppen – egentligen? År 2011 utsågs Linköping till pilotkommun när Socialstyrelsen införde insatsgrupper på prov. År 2012 permanentades projektet och Linköping sågs som förebild av många andra kommuner, som kom hit på möten och konferenser för att lära sig arbetssättet. Cirka 110 ungdomar har skrivits in och hanterats av insatsgruppen sedan dess – men utfallet har aldrig utvärderats.
– Jag hade nog hoppats att chefer i socialförvaltningen eller politiker skulle vilja utvärdera. Men så har det inte blivit. Vi har försökt att utvärdera oss själva under tiden, säger Tomas Flygare.
Under åren har sociala insatsgruppen försökt utvärdera sig själva, säger Tomas Flygare. Man tittar på hur det går för ungdomarna som skrivs ut från gruppen. Blir de dömda för nya brott? Men det är ett trubbigt sätt att mäta.
Men nu, medan gängkonflikterna i Linköping leder till mord och våld, pågår faktiskt en utvärdering. Sociala insatsgruppen sökte pengar från Brottsförebyggande rådet (Brå) som beviljade 400 000 kronor. Utvärderingsjobbet köps av Linköpings universitet där forskare nu är igång med en granskning.
– Det är ju konstigt att det här inte har forskats på tidigare. Vi är intresserade av resultatet, säger Christina Söderberg, projektledare vid Brå.
Daniel Ekholm är en av forskarna som kartlägger och intervjuar inskrivna i insatsgruppen. Studien handlar om vilka som rekryteras till gruppen, om det finns unga som missas, och vilken effekt som insatserna haft.
– Effekter kan vara svåra att mäta. Att man inte blivit dömd för brott efter tiden i insatsgruppen, det säger kanske inte egentligen så mycket om ifall man rört sig i kriminella miljöer eller använt droger. Vi undersöker deltagarnas erfarenheter och upplevelser, säger David Ekholm.
Sociala insatsgruppens koordinator Ali Ghamari menar att det finns kompetens att hjälpa även de tyngre kriminellt belastade. Men två saker som är avgörande för att lyckas, är svåra:
– Bostad och jobb, eller praktik. Vi måste hjälpa våra klienter till eget boende och försörjning – men vi har inga egna bostäder och inga jobb. Här är vi beroende av att samhället och privata aktörer ställer upp.