– Området var väl inte stadens mest harmoniska då heller, säger hon, men jag har mest ljusa minnen.
Föräldrarna berättade för henne om social misär och missbruk.
– Jag såg själv missbrukare i centrum, minns hon, men jag kände mig aldrig rädd eller otrygg.
I dag uttrycker hon sin sorg över att så få kan förstöra för så många.
– Barn drömmer mardrömmar, människor vågar inte gå ut. Kriminella har kidnappat Skäggetorp och gjort det till sitt öppna slagfält, det är inte klokt.
När Birgitta Ohlsson var fem år flyttade familjen till Tokarp. I dag har hon inte kvar några vänner i området, men hon känner ändå en sorts samhörighet.
– Jag gick hos dagmamman där och sedan i en stor förskola bakom kyrkan, minns hon. Jag är döpt i den kyrkan och gick i barntimmarna där. Jag blir varm om hjärtat när jag hör att kyrkan har agerat och öppnat dörrarna för alla i kriserna som varit.
– Jag har varit i Skäggetorp flera gånger de senaste åren, mest som politiker, och jag imponeras av alla eldsjälar. Jag önskar att alla goda krafter kunde få lika mycket uppmärksamhet i medierna som den här lilla gruppen kriminella som utnyttjar området för sina egna uppgörelser. Lyft fram de positiva förebilderna och låt inte bilden domineras av de få som förstör.
Hög arbetslöshet, trångboddhet och social oro har skapat en grogrund för utanförskap. Det gynnar gängkriminalitet såväl i Skäggetorp som i andra svenska områden.
Polisen får skulden, eller föräldrarna, eller politikerna. Birgitta Ohlsson har makt, som EU-minister och konsumentminister, men också demokratiminister.
Vad kan du göra?
– Det är en stor utmaning. Gängkriminaliteten begränsas inte av nationsgränser. I Sverige måste vi bli skarpare på att bryta ner kriminaliteten, men också förhindra att ungdomar rekryteras.
– Att få en skola i toppklass är kanske den allra viktigaste frågan. Så kan vi bryta negativa spiraler.