Krigsoffer funna efter 400 år

Två blev skjutna med blykulor. En annan blev huggen i bakhuvudet. Just nu ligger skeletten i länsmuseets källare, uppgrävda fyra århundraden efter sin död i ett krig vid Stångån.

Foto: Mikael Svensson

Linköping2016-04-16 11:00

Videon är inte längre tillgänglig

Antingen dog de här unga männen vintern 1567–68, när danskar och svenskar slogs i sjuårskriget och fältherren Rantzau sköt svenska fiender vid Stångån.

Han skrev i sin dagbok 20 november 1567: "Då de våra inte kunde komma över vattnet sköt man på dem med grova kanoner och i övrigt sköts över vattnet från båda sidor tills in i natten. På vår sida blev ingen dödad... Av fienden fann man senare i blockhuset några döda och mycket blod."

Skeletten kan förstås också hänga ihop med slaget vid Stångebro 1598 då hertig Karl jagade kung Sigismund på flykt till Polen.

– Fast det KÄNNS som om de skulle ha varit med i dansk-svenska kriget, säger arkeologen Emma Karlsson vid Östergötlands länsmuseum.

Hon skrattar.

– Det lät vetenskapligt, eller hur? Men det är inte helt taget ur luften: de här två personerna är nerlagda tätt i samma smala grav, lite som om man hade bråttom. Som om de inte hade anhöriga i närheten som ordnade en riktig grav åt dem.

Skeletten dök upp vid grävningarna längs S:t Larsgatan för några veckor sedan. Det fanns fyra gravar på platsen med fem individer. Två gravar antas höra till tidig medeltid. De andra två fanns högre upp och Emma Karlsson tänkte först att de var från senare medeltid.

– När vi tog upp det ena skelettet hittade vi blykulan och det hela blev plötsligt väldigt spännande. När vi tog upp det andra hittade vi en blykula till och insåg att de dött i stridigheter.

Av en specialist på gammal militärhistoria fick arkeologerna veta att kulorna skjutits från en ryttarpistol, de var för små för att komma från ett gevär. Skotten var fina, sannolikt militära.

För 15 år sedan hittades en dubbelgrav nära korsningen St Larsgatan–Kungsgatan. En av de begravda hade skjutits, en hade huggskador. De daterades till 1500-talet. På 1920-talet hittades en grav där Corren ligger i dag och i kvarteret Brevduvan i närheten fanns ytterligare en.

– I efterhand tänker man att de här gravarna kanske kan hänga ihop. De tycks ligga utanför kyrkogården och är begravda i all hast, säger Emma Karlsson.

En del frågor får kanske aldrig något svar, andra kan lösas med ny forskning, och när nya fynd tillkommer.

Arkeologerna fortsätter att vara med när St Larsgatan grävs upp också den kommande veckan. I närheten av Badhusgatan hittades nyligen en stor brunn. Här låg en gång St Lars prästgård.

– Det är ofta väldigt omrört och söndergrävt här, men det finns ett smalt kulturlager i kanten, säger Emma Karlsson.

– Lite keramik har vi hittat.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om