Det synes ha dröjt ända till hösten 1905 innan frågan togs upp på nytt. Då var det direktör Wilhelm Heyman och kamrer Per Tollin som väckte en motion i stadsfullmäktige om att ett koloniträdgårdsområde skulle skapas.
Då höjdes åtskilliga negativa röster. Argumenten var främst att de tänkta innehavarna av kolonilotterna inte skulle klara att ordna sina lotter än mindre hålla dem prydliga. Stadsfullmäktige beslöt trots allt i mars 1907 att avsätta ett område av staden ägd mark för koloniträdgårdar. Fullmäktiges motkrav var att intressenterna skulle bilda en förening.
Det gick dock trögt. Problemet var sannolikt att initiativet kom från samhällets toppar och inte från de tänkta kolonisterna. När det ännu sommaren 1908 inte hade hänt något tog några stadsfullmäktigeledamöter ett initiativ som ledde till att en koloniträdgårdsförening bildades i september 1908. Enligt tidningen Östgöten fick föreningen genast 77 medlemmar.
Verksamheten inleddes våren 1909. Varje lott omfattade 100 kvadratmeter. Skörden 1909 motsvarade inte förhoppningarna. Desto bättre gick det året därpå. Tidningen Östgöten skrev att kolonisterna hösten 1910 skördade rödbetor, palsternackor, potatis med mera och att färggranna blomsterrabatter lyste upp området. En av kolonisterna uppgavs ha skördat 20 liter jordgubbar på sina femtio plantor. Östgöten rapporterade också om de allra första kolonistugorna hade uppförts och att det fanns två, tre fruktträd i varje parcell.
Under första världskriget gjorde livsmedelsbristen och ransoneringarna att kolonilotterna blev hett eftertraktade. År 1916 fick koloniträdgårdsföreningen arrendera ytterligare två jordområden av Linköpings stad. Det gällde dels ett område väster om S:t Larsgatan i höjd med Sturegatan dels ett område söder om griftegården och som idag utgör den västligaste delen av Ebbepark.
Våren 1919 anlades även kolonilotter på Ålebrunnslyckorna, det vill säga där länsstyrelsens kontorskomplex ligger idag. Då fanns det totalt 1 100 kolonilotter i Linköping, vissa av dessa sambrukades av upp till fyra familjer.
I en stadsplan, fastställd 1950, beseglades ödet för Linköpings äldsta koloniområde. Det område som gett Kolonigatan dess namn blev villatomter. Ännu minner dock ett stort antal gamla fruktträd om områdets tidigare funktion.
Källa: Dag Elfström, Koloniträdgårdsrörelsens framväxt i Linköping, Föreningen Gamla Linköping årsskrift 2013Har du frågor om Linköping förr? Skicka dem till Johan Rödin, Corren, 581 89, Linköping. Eller mejla johan.rodin@corren.se. Frågorna vidarebefordras till Gunnar Elfström.