Om man verkligen menade allvar med att bli koldioxidnetutral till 2025 borde man ha gjort fler ”statements” än när det gäller potatisen och ekologiskt, menar Louise Alenbrand. När det gäller potatisen ska den levereras från odlare med kortast möjlig transport och de ekologiska målet är att de ska utgöra 15 procent av den totala livsmedelskostnaden. Vilket man lätt kan uppnå genom att köpa kravmärkt, pasta, ris, kaffe och bananer.
– Det här är inte en kravspecifikation som gör att man kommer att köpa svenska produkter som är producerade enligt svenska lagar som till exempel djurskyddslagen.
Louise Alenbrand pekar på flera ställen i kravspecifikationen där man skulle kunde ha formulerat sig annorlunda. Enligt ett av kraven ska man kunna se ursprungsland på ett livsmedel.
– Men sen då, om man konstaterat att köttet kommer från Rumänien, vad gör vi då? Istället hade man som i Norrköping kunnat skriva in kravet på att man ville ha kött från naturbetesdjur. Det ledde till att man fick en lokal leverantör av nötfärs utan att man begränsade konkurrensen i upphandlingen.
– Samma oklarhet finns under rubriken transport av djur till slakt. Djuret får färdas max åtta timmar till slakt. Det låter ju bra. Men sen då? Köttet kan färdas fyra varv runt jorden utan att kommunen kan göra något åt det.
Louise Alenbrand tycker det är upprörande att de svenska bönderna pressas av miljölagstiftning och djurskyddslag som vi tycker är moraliskt riktiga och att sedan kommunerna går ut och handlar upp billig utländsk mat.
– I Sverige är maten som serveras i skolorna många gånger ”olaglig”. Offentliga skattemedel används till att handla varor som strider mot vår egen lagstiftning. Vi måste acceptera att mat kostar, annars får vi ännu fler ”hästskandaler”.