Innanför det röda planket ligger slottsträdgården där delar av den är från medeltiden. Den här delen av parken vetter mot Länsstyrelsen.
I en motion till fullmäktige skriver företrädare för listan att trots att parken ligger centralt så är den knappt synbar för all tät växtlighet, stängsel och plank – och den är inte heller allmänt tillgänglig för Linköpingsborna.
Linköpingslistan tycker att det är slöseri att parken, vars skötsel bekostas av skattebetalarna, inte kan nyttjas av flera. De påpekar också det historiska värdet av området och tror att en öppen park också skulle kunna gynna Slotts- och domkyrkomuseet.
Eftersom både Linköpings slott och parken ägs av Statens fastighetsverk (SFV), har inte Linköpings kommun något direkt att säga till om.
Eller?
Att reda ut vad som gäller för området utifrån den stadsplan – Linköpings första som upprättades 1904 – är inte helt lätt. Hur man redovisade ny och befintlig bebyggelse har ändrats på dessa 117 år. Med den ursprungliga stadsplanen från 1904 är det så att den – enligt planarkitekt Linus Johnson vid Linköpings kommun – inte reglerar om delar av (slotts)fastigheten kan eller ska hägnas in eller inte. Därför skulle en ändring av stadsplanen inte ändra allmänhetens tillgång till den stängda trädgården.
Frågan är om parken någonsin varit helt öppen? Linköpingskännaren Gunnar Elfström är tveksam till det. Det han lite snabbt fått fram är snarare historier om hur olika landshövdingarna nyttjat parken, stundom till menighetens fromma.
Slottsparken med utsikt mot domkyrkan och själva slottet.
Så öppnade exempelvis landshövding Ludvig Douglas parken 29 september 1904 för stadens folkskolebarn, som i samlad tropp fick tåga in och plocka äpplen. Åtskilliga år senare öppnade landshövding Eric Birger Trolle parken för stadens husmodersförening, och landshövdingen efter honom, Karl Edvard Tiselius arrangerade "barnens dag" i denna, av staten, ägda park.
På Statens fastighetsverk är det kulturarvsspecialist Anders Glassel som ansvarar för parkfrågan. I en intervju i Corren 2018 sa han att det inte fanns några planer på att öppna parken för allmänheten. Argumenten då var att trädgården skulle bevaras eftersom den hade sitt ursprung i den medeltida biskopsgården och att den – troligtvis – alltid varit i privat ägo.
Inställningen är densamma i dag.
Om det i något skede skulle vara möjligt för Linköpings kommun att kräva att parken hålls öppen, kan inte Anders Glassel svara på, men han har svårt att se det.
– Större delen av fastigheten är ju tillgänglig för allmänheten, säger han och räknar upp norra delen av Kungsträdgården, Borggårdsparken och yttre och inre borggården.
Han påpekar också att det för den intresserade så anordnar Slotts- och domkyrkomuseet då och då visningar av parken. Sådant gillar staten som gärna ser fler besökare i parken, bara det sker under ordnade former.
Det finns också ett annat tungt vägande skäl som talar emot en öppen park, och det är enligt Anders Glassel, säkerheten. Både rent allmänt och för att förhindra vandalism.
I slottsparken finns flera små dammar och en vacker bro.
Länets landshövding Carl Fredrik Graaf gör ingen annan bedömning än staten när det gäller tillgängligheten till parken. Men nu kan fler få möjligt att se trädgården, avslöjar han.
– Linköpings Slotts- och domkyrkomuseum har kommit överens med Statens fastighetsverk om att ordna guidade turer under sommaren, där en sakkunnig guide kan visa trädgården. Det är i alla fall planen och det känns som ett trevligt sätt att visa trädgården både för historiskt och botaniskt intresse.