– Jag var rädd i början och jag ville inte synas, berättar Nada Ali Mohamed och skrattar lite.
– De första två veckorna var jag jättestressad av allt nytt, säger Hanan Daud.
I flera artiklar sedan maj 2020 har vi skildrat det politiska beslutet att stänga högstadiet på Skäggetorpsskolan och fördela eleverna på andra skolor, för att de ska möta fler elever med svenska som modersmål och därigenom nå bättre studieresultat.
Vi har följt Hanan Daud, Nada Ali Mohamed och Sharusad M Hassan och skrivit om dem flera gånger. Tjejerna har trivts på Skäggetorpsskolan och känt trygghet där men varit nyfikna på det nya, och sett en chans i en omstart. ”Man kan börja om och vara den som man vill”, har tjejerna sagt.
Nu är skolbytet klart för dem alla tre – trots att Skäggetorp officiellt inte stängs förrän 10 juni. De har flyttat över till Tokarpsskolan under de ”vanliga” skolbytesperioderna där alla elever kan önska att få byta skola. Tokarp har varit den skola de helst önskat att gå på. Först bytte Sharusad, efter novemberlovet. Efter henne kom Nada vid jullovet. Och Hanan efter sportlovet.
Avlämnandet och mottagandet har fungerat halvbra, tycker tjejerna, som råder skolan och kommunen att anstränga sig mer för kommande elever. Sharusad fick ett välkomstsamtal med rektor, Nada och Hanan kände sig däremot vilsna.
– Jag hade ingen aning om nånting. De första veckorna kände jag mig jättestressad. Nya människor, nya saker, nytt schema, jag hittade ingenting, säger Hanan.
– Jag var rädd för att synas, jag vågade inte ens gå och hämta en penna. Jag tyckte alla kollade. Men min klass är så snäll, jag trivs, säger Nada.
Tjejerna beskriver att den nya skolan är tyst och lugn, jämfört med Skäggetorp där stämningen varit mycket hjärtlig men ljudvolymen hög.
– Det är tyst. När vi sitter i klassrummet och läser böcker, då är det så tyst så att man kan höra vinden utanför, säger Sharusad lite förundrat.
Fula ord förekommer troligen på varenda skola. En iakttagelse som tjejerna gjort är att det flyger fler svordomar och könsord på svenska genom korridorerna på Tokarpsskolan; de har mot sin vilja fått sitt ordförråd utökat på området. Det fanns även en incident i början av deras skolgång där enstaka elever kommenterade deras ursprung och klädsel.
– Men de blev tillsagda av andra elever som blev upprörda över vad de sa till oss, berättar Nada.
Efter den incidenten har det varit lugnt, beskriver tjejerna. Då vi mött dem tidigare, och pratat om deras tankar och farhågor kring skolvalet, har de uttryckt lite nervositet för att vara nya i en grupp och en undran över vad andra ska tycka om att de täcker huvudet. Det är helt enkelt nervöst att byta skola.
– Men det är inte som att man dör av det direkt, säger Nada och skrattar men är också allvarlig:
– Jag har inte känt att någon har gett blickar eller att nån väntar sig att jag ska ta bort slöjan eller så. Jag känner mig välkommen.
På den korta tiden på den nya skolan har tjejerna märkt att deras prestationer förbättrats. De säger alla tre att de lägger ned mer tid på skolan – för att de vill det, och det ger effekt.
– Det är tystare här, jag kan koncentrera mig bättre, säger Hanan.
– Jag pluggar mer och jag lär mig mer, säger Nada.
– Jag har fått några A. Mina betyg har förbättrats, säger Sharusad.