Egentligen ännu mer. Redan 1976 genomfördes en arkitekttävling som ledde till att konserthuset Aulin skulle uppföras i Trädgårdsföreningens norra del.
Inget hände. Så 1984 lade föreningen Musik i Linköping, MIL, fram ett nytt förslag. Crusellhallen var ett bergsrumsalternativ i Trädgårdsföreningen och skulle bli Sveriges sjätte konserthus.
– Det var MIL som introducerade tanken, förklarar Rude Glantz som fick uppdraget att ta fram en skiss till den nya hallen.
– Vi tog fram ett förslag som vi tyckte att det bara var för fullmäktige att klubba igenom.
Berwaldhallen i Stockholm var förebild och akustiken och ljudisoleringen skulle bli fantastisk. Det fanns två alternativ, en hörsal helt nedsträngd i berget eller en som var delvis ovan mark. Statens geotekniska institut hade anlitats för att granska bergkvalitén och en arkitekt medverkade i idéarbetet.
1 200 åhörare skulle inrymmas i Crusellhallen i Trädgårdsföreningen och golvytan bli omkring 5 000 kvadratmeter. En uteservering skulle också höra till hallen. Byggkostnaderna skulle bli låga och energikostnaden likaså. Placeringen skulle vara perfekt, centralt och nära till hotell och vacker park, ett intressant turistmål.
– En konserthall hade stått på önskelistan så länge och det här var idealiskt på många sätt, berättar Rude Glantz. MIL ville absolut inte ha konsertsalen i anslutning till Folkets hus på den plats där det sedan uppfördes, det som i dag är Konsert och Kongress.
Det blev stor strid om det bygget, som i folkmun kallades Göte-borg efter Linköpings starke man på den tiden, kommunalrådet Göte Anderson (S). När bygget var igång, klottrades byggplanket ner om nätterna av arga Linköpingsbor som väl aldrig tidigare kommit på tanken att syssla med graffiti.
Nu är det Kristdemokraterna i Linköping som nämner det gamla skyddsrummet i berget som en möjlig konsertlokal. Kommunalrådet Andreas Ardenfors (KD) föreslår tillsammans med Per Larsson (KD) en lokal för omkring 500 personer insprängd i berget. Också de talar om likheter med Berwaldhallen i Stockholm.
Rude Glantz blev lite förvånad när förslaget framfördes som en fullständig nyhet. – Planerna fanns redan för 30 år sedan, säger han, och jag tycker fortfarande att Trädgårdsföreningen kan utnyttjas betydligt bättre än i dag.