När de båda partierna gästade vår poddsatsning inför höstens kommunval, där klimatet och Linköpings framtid är ämnet, lyftes just flygplatsen som en skiljefråga. Liberalerna, som är en del av den styrande alliansen, anser att kommunens årliga subventionering för att få verksamheten att gå runt är nödvändig. Vänsterpartiet anser att flygplatsen bör ha möjlighet att stå på egna ben – utan ett cirka 30 miljoner stort driftsbidrag årligen.
– Vi tänker att det är ett problem att kommunen finansierar den här typen av verksamhet, vi tycker att det är bättre att vi till exempel satsar på tåget – kollektivtrafiken. Liberalerna tror ju mycket på marknadskrafterna och då borde väl flygplatsen kunna bära sig själv utan kommunens finansiering, säger V:s nya gruppledare Sofia Frithioff och Daniel Ny replikerar:
– Varje trafikslag har sina för- och nackdelar. Vi tycker att flygplatsen ska finnas kvar i Linköping, den är jätteviktig och vi är Sveriges flyghuvudstad, men med det sagt ska förorenaren alltid betala och flyget kommer också tvingas att ställa om.
Sofia (Frithioff), vad är den stora skillnaden mellan era partiers klimatpolitik?
– Jag tror att den stora skillnaden är att Liberalerna tänker mer på att det är den enskilda personen som ska ändra vissa saker medan vi ser att vi har ett system som måste förändras – och att vi ser olika ekonomiska system för att få till klimatomställningen. Vi anser att det krävs att kommunen och staten går in och tar ett ganska stort grepp i omställningen. Vi kan inte förlita oss på att till exempel marknadskrafterna ska lösa den här utmaningen.
Daniel (Ny), vad är din replik?
– Jag håller med om att stat och kommun måste vara villiga att gå in med pengar men samtidigt är det på många sätt individen som kommer att få driva klimatomställningen. Vi är mitt uppe i en elbilsevolution som drivs av individen. Politiken ska skapa incitament.
Partiernas åsikter skiljer sig också åt när det kommer till Linköpings lokala klimatmål. Det nuvarande målet innebär att Linköping ska ha ett nettonollutsläpp av växthusgaser år 2045. Då ska kvarvarande utsläppt kompenseras.
– Att lägga målet i paritet med det nationella målet för Sverige är egentligen ganska naturligt, men samtidigt är det inget som hindrar oss att gå snabbare fram om vi lyckas. Det är ett bättre sätt än att från början sätta ett mål som är väldigt svårt att nå, säger Daniel Ny och Sofia Frithioff fortsätter:
– Vi i Vänsterpartiet tänker på ett annat sätt, att man istället bör sätta ett skarpare mål som gör att man känner sig mer tvingad att nå det. Samtidigt finns det många bra planer i klimatmålet. Det vi vill är att det bedrivs en politik som gör att de här sakerna blir verklighet.
Synen på biltrafiken är också en skiljelinje.
– Jag tror inte att vi kommer att kunna minska antalet bilar i Linköping under en överskådlig framtid. Man har tänkt så länge, att folk kommer att åka mer buss och cykel, men jag tror det är dags att se sanningen i vitögat. Däremot ska vi erbjuda så bra kollektivtrafik som möjligt, men det kanske ändå inte kommer hjälpa Linköpingsbor att få ihop livspusslet, säger Daniel Ny.
– Vi tror att man kan minska biltrafiken i Linköping. Ett sätt är att utveckla pendlarparkeringar och erbjuda fri kollektivtrafik som tar en in till platser i stadskärnan och centrum, säger Sofia Frithioff.