Botrygg har ansökt om att få bygga bostäder i kvarteret Tjärtunnan 2, mittemot Johannelunds centrum.
Samhällsbyggnadsnämnden ställer sig positiv till delar av företagets planer, nämligen att bygga en extra våning på de befintliga husen och därmed skapa runt 100 nya bostäder.
Däremot gör politikerna tummen ner för två punkthus med sammanlagt 50 lägenheter på Tjärtunnans innergårdar. Inte heller får Botrygg bygga 100 lägenheter på kommunal mark mellan Munkhagsgatan och Brokindsleden.
Men det är inte de uteblivna byggena som gör Cocozza upprörd. I stället riktar han hård kritik mot kommunen för dess långa plankö. Arbetet med detaljplanen som krävs för att bygga den extra våningen kan inledas tidigast 2027, skriver samhällsbyggnadsnämnden.
– Det här börjar bli larvigt. Att sätta oss i en kö på sex år är oacceptabelt. Det visar bara att kommunen inte klarar av att hantera sitt planmonopol. Då tycker jag att de måste hitta andra lösningar, säger Cocozza.
Vad tycker du att kommunen borde göra?
– Låta oss byggaktörer ta ett större ansvar för planeringen. Vi kan även bygga ut gatunätet. Kommunen kan fortfarande behålla huvudmannaskapet i och med att det är nämnden som bestämmer om samråd, granskning och antagande av detaljplanen.
Adam Cocozza jämför med andra kommuner där bolaget är verksamt.
– Där är det mellan noll och två års kö. I Stockholm arbetar vi nu med en detaljplan där det inte finns en enda representant för Stockholms stad, utan bara konsulter. Det är ett sätt att hantera de här topparna som kommunerna ställs inför.
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Muharrem Demirok (C) håller delvis med om kritiken – men bara delvis.
– Han har rätt i att väntetiderna är alldeles för långa och vi håller på med ett arbete för att korta dem. Men det fungerar inte att alla ska kunna bygga vad de vill, överallt, samtidigt – och tro att kommunen ska hinna med. Vi måste bygga vägar, vatten och avlopp men också förskolor, skolor och omsorgsboenden.
En orsak till de allt längre väntetiderna är att inflödet av detaljplaneansökningar har ökat rejält de senaste åren. 2017 kom det in 13 sådana ansökningar. De följande åren var det 16, 29 och 36 stycken – och i år är antalet redan uppe i 23.
– Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen har kapacitet att klara av ungefär 20 om året, så det här innebär att väntetiderna växer. Vi har också flera stora projekt på kommunal mark som äter mycket resurser just nu, som Folkungavallen, Djurgården, Vikingstad och Vallastaden, säger Alisa Basic, chef för kommunens plankontor.
Alisa Basic menar att kommunen producerar detaljplaner i den takt som behövs för stadens utveckling.
– Sett till det årliga bostadsbyggandet i Linköping och till befolkningsprognosen så ligger vi på en väldigt bra nivå. Vi har nånstans runt 3 500 bostäder i planreserv, alltså antagna detaljplaner där det ännu inte byggts. Det motsvarar ungefär tre års bostadsbyggnation och det är en ganska tillfredsställande reserv, säger hon.
Även Alisa Basic anser att väntetiden just nu är för lång. Men även om det gick att göra alla detaljplaner klara på en gång vore det inte önskvärt, menar hon.
– Dels skulle inte kommunen hinna med att bygga ut den allmänna platsmarken. Dels riskerar vi att få en alltför stor planreserv där byggaktörerna inte klarar att börja bygga, särskilt om marknaden viker. När det väl blir dags att bygga är det ofta ett annat projekt som önskas och så måste detaljplanen göras om.
Vad tror du om att låta byggherrar och utomstående konsulter sköta detaljplanearbetet?
– Vi har ju i Linköping infört möjligheten till byggaktörsstyrda detaljplaner, där byggherrarna får ta större ansvar själva. Det avlastar detaljplaneavdelningen med cirka 50 procent. Men all hantering mot nämnd och all hantering av synpunkter från allmänheten måste vi som myndighet sköta själva. Det får vi inte lägga på konsulter.
Men andra kommuner har inte så lång plankö som Linköping?
– Vi har tittat på andra kommuner. Ibland säger de att de har omedelbar planstart, oavsett om de har resurser eller inte. Då kommer den faktiska planstarten flera år senare. Vi har försökt att komma ifrån arbetssättet där vi sätter igång för mycket och i stället koncentrerat oss på att ha effektiva processer. När vi ringer upp en exploatör och säger att nu är det dags, då är man garanterad resurser i 1,5 år framöver.