"Jag vill se lagförslag som gör att man kan begränsa utövarens frihet, istället för den utsatta", berättar Annika Krutzén (M).
En av de viktigaste åtgärderna är att vi vågar prata om våldet, menar Annika Krutzén (M), kommunalråd och ordförande i social- och omsorgsnämnden. Att bli utsatt för våld i nära relation har länge varit, och kan än idag uppfattas som skuldbelagt. Det största steget kan vara att våga sträcka ut en hand och be om hjälp. Enligt Krutzén är det väsentligt att man då snabbt får bra hjälp. Detta är en av Linköpings kommuns styrkor, anser hon.
Både Tranås och Motala kommun har fått kritik för att socialtjänsten regelbundet utsatte Sanije, 44, för risk att drabbas av dödligt våld från sin exman – och det värsta inträffade. Sanije blev mördad mitt på ljusan dag, inne i centrala Linköping. Trots att Linköpings kommun inte var inblandad i fallet menar Krutzén att dådet kändes nära. Det slog till i hjärtat av Linköping.
Det får inte hända igen.
Har Linköpings kommun sett över sina rutiner efter mordet på resecentrum?
– Vi ser löpande över våra rutiner. Inom social- och omsorgsförvaltningen stämdes rutinerna av efter dådet, och då fick vi höra att rutinerna var bra.
För att lyckas i arbetet eftersträvar Krutzén två viktiga skiften. Fokus behöver flyttas från offer till förövare. Hur kan åtgärder vidtas så att den som utövar våldet är den vars frihet begränsas? För det andra handlar det om strukturer och attityder. Hur förändrar man dessa? Här vilar en stor utmaning. Samhället skulle behöva bli hårdare, anser hon.
– På ett sätt är det frustrerande. Samma diskussioner har förts i många år. Samtidigt känns det mer hoppfullt eftersom skulden inte läggs på offret i samma utsträckning.
Var finns de största problemen i arbetet?
– Det är finns två huvudsakliga utmaningar: det stora mörkertalet och hur vi når ut till dessa individer, samt behandlingen av våldsutövare.
Ytterligare ett problem som Krutzén stött på är bristande förutsättningar i arbetet.
– Man behöver tänka på att ge oss förutsättningar, inte bara göra lagändringar utan att faktiskt ge förutsättningar för genomförande.
Insatserna är många, och de kräver medel. Detta våld kostar samhället mycket pengar, menar hon. Utöver resurser till vården finns en uppsjö av andra åtgärder såsom samtal, skyddat boende och mottagning för våld i nära relationer. Bara kostnaden för skyddat boende uppgår i tusentals kronor per dygn. Samarbetet med kvinnojourer anser hon är centralt.
– Ibland tycks tröskeln för att söka hjälp lägre om man kontaktar kvinnojouren istället för kommunen.
Dessutom menar Krutzén att man måste hålla två tankar i huvudet samtidigt: Hur förbygger vi denna typ av våld och vilka åtgärder krävs när det värsta redan har hänt?
Förutom insatser riktade mot våldsutsatta finns insatser mot våldsutövare. Hjälp och samtalsmöjligheter finns tillgängliga för dem vid mottagningen för våld i nära relationer. En annan viktig grupp kommer ofta i kläm – barnen. Krutzén menar att de måste prioriteras framöver. Barnen har inte gjort några egna val, men faktum kvarstår att deras liv rivs upp från roten.
"Man måste också räkna med att man sliter upp barn från skolgång, vänner och förälder. Även om ett barn har en pappa som slår dess mamma, känner barnet ofta kärlek till pappan, som en trygg punkt. Det rycker man upp", säger Annika Krutzén (M).
Tycker du att ni gör tillräckligt?
– Vi gör inte tillräckligt så länge vi missar någon. Så länge det finns någon som inte vågar ringa, så länge det finns något fall där någon far riktigt illa så gör man inte tillräckligt. Vi kan alltid göra bättre.