Under 2020 anmäldes över 2 500 anmälningar om befarad kränkning i Linköpings kommunala skolor.
– Hot och våld kryper längre ned i åldrarna. Vi ser att kränkningarna blir grövre och att vi får jobba med ett tiotal ärenden per år under lång tid, säger Lina Rahm, verksamhetsområdeschef F-6.
På högstadiet ser man fler misstänkta fall av drogpåverkade elever.
– Det är mer droger i omlopp. Det lyfter rektorerna ofta i våra diskussioner, säger Madeleine Zerne, verksamhetsområdeschef för högstadiet.
Majoriteten av de befarade kränkningarna handlar om fysiskt våld och verbala kränkningar. Det visar en sammanställning som kommunen gjort för läsåret 2019-2020.
Sparkar, stenkastning och bett. Att bli jagad, instängd eller puttad är exempel på olika sorters kränkningar. Men även att bli kallad fetto, fattig eller höra att man borde hoppa från en bro.
Madeleine Zerne säger att de flesta våldsinslag på högstadiet sker utanför skolan eller på nätet, till exempel på appen Snapchat.
Rektorn är, enligt skollagen, skyldig att anmäla en misstänkt kränkning till huvudmannen.
Huvudmannen har sedan skyldighet att följa upp kränkningar och säkerställa att dessa upphör. Inom Linköpings kommun görs detta en gång per kvartal.
– 5–10 år tillbaka i tiden var skolorna generellt sett ganska dåliga på att rapportera kränkningar. I dag är skolorna mer på alerten och upptäcker missförhållanden tidigt, säger Lina Rahm.
Vad räknas som en kränkning?
– Lagrummet säger att det är elevens eventuella upplevelse av att ha blivit kränkt som räknas. Det innebär att om två barn sitter i en sandlåda, och det ena barnet tar den andras spade, kan det klassas som en kränkning.
En kränkning kan alltså vara allt från vad som i allmänhetens ögon låter som en petitess – till rena våldssituationer.
– Definitionen av kräkning är väldigt bred och det är svårt för rektorerna att balansera vad lagrummet säger, och samtidigt få rapporteringen av kränkningar rimlig, säger Lina Rahm.
Linköpings kommuns grundskoleverksamhet är indelad i fyra verksamhetsområden.
Under 2020 rapporterade norra skolområdet flest misstänkta kränkningar.
Men Lina Rahm menar att siffrorna inte säger mycket.
– Skolorna gör olika bedömningar kring vad som är en kränkning, säger Lina Rahm.
Madeleine Zerne instämmer.
– Vissa skolor är extremt nitiska i rapporteringen eftersom de är rädda för att göra fel.
Lina Rahm menar också att det är svårt att jämföra siffror över misstänkta kränkningar mot för några år sedan.
– Risken är att man tänker att kränkningarna ökat, när det kanske är rapporteringen som blivit bättre, säger Lina Rahm.
Vi känner till ett fall där en person från skolans personal fick i uppgift att följa en våldsutsatt elev i skolan för att säkra barnets trygghet.
– Det kan vara ett sätt för rektorn att säkra upp resurser runt en individ. Men det sker inte per automatik, utan det är ytterst sällan, säger Lina Rahm.
Redovisas dessa fall på något sätt?
– Då är man tvungen att lusläsa alla åtgärder som rektorerna har angett, säger Lina Rahm.
Lina Rahm understryker att kommunen arbetar intensivt med att få bukt på missförhållanden i skolan.
– Alla inom skolans värld vill att kränkningar upphör. Vi ska inte ha ett enda barn som går ut grundskolan och frågar sig "varför såg ni aldrig mig?".