Privatpersoner kan orosanmäla barn som far illa. Personal inom skolan, polisen och sjukvården är skyldiga att anmäla. Varje anmälan måste förhandsbedömas och utredas vidare om det finns behov.
”Delvis rättsosäker hantering” är slutsatsen från revisionsbyrån PWC. Revisorerna har granskat hur socialtjänsten hanterar larmen om Linköpingsbarn som misstänks fara illa.
Granskningen gjordes på uppdrag av kommunens egna revisorer eftersom larmen ökar om barn som misstänks fara illa.
Den som anmäler får inte bekräftelse på att uppgifterna har tagits om hand. Inledande möten som ska hållas för barnens bästa blir inte av. Och inom socialtjänsten finns det inget säkert system för att upptäcka de egna bristerna. Det är några av PWC:s slutsatser.
Redan 2021 fick Linköpings socialnämnd kritik från Justitieombudsmannen (JO) för bland annat otillräckliga beslutsunderlag och bristande rutiner när barn utreds.
Socialnämndens egen internkontroll för 2023 visade att brister fanns kvar.
”Orosanmälningar till socialtjänsten är en viktig del i samhällets skyddsnät och en möjlighet att tidigt fånga upp barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa” skriver revisionsbyrån PWC i sin granskningsrapport. Därför granskades hur handläggningen av anmälningar fungerar.
Under 2023 fick socialtjänsten in 3 323 nya orosanmälningar om barn i Linköping, mot 2 712 året innan. Prognoserna är att anmälningarna lär fortsätta öka.
Orosanmälningar kan röra allt från misstankar om att barnet utsätts för våld eller hedersförtryck i sitt hem, till hög skolfrånvaro, att barnet använder narkotika, rör sig i kriminella kretsar eller begår brott.
Privatpersoner kan anmäla anonymt. Personal inom skola, polis och sjukvård har skyldighet att anmäla om de misstänker att barnet far illa. Flest anmälningar kommer också från dem.
I Skäggetorp finns numera en egen filial av socialtjänsten, i satsningen Nära socialtjänst. Där ska anmälningar tas emot om barn som bor i området, och utredas av lokala handläggare.
PWC anmärker inte på socialtjänstens rutiner för att bedöma inkomna anmälningar. Det finns rutiner för en första bedömning och för skyddsbedömningar.
Däremot återkopplas inte alltid till de som anmäler, så att de får veta om uppgifterna har nått fram och vem som ansvarar. Det är viktigt för myndigheternas samarbete för barnens bästa, menar PWC. Tio slumpvis utvalda stickprov gjordes. I sex av fallen fanns ingen återkoppling.
Socialtjänstlagen säger att ett så kallat anmälningsmöte bör hållas med barnet, vårdnadshavare och anmälaren, för att gå igenom situationen. I sex av nio granskade ärenden hölls inga möten, trots att anmälningarna kom från skola eller polis.
PWC ser en risk att socialtjänsten och nämnden inte märker sina brister i hanteringen av orosanmälningar, eftersom det inte görs egenkontroller av handläggningen.
Socialnämnden har svarat revisorerna på deras granskning och gett svar på en del av kritiken. Annika Krutzén (M), ordförande i social- och omsorgsnämnden i Linköping, har formellt undertecknat svaret.
Social- och omsorgsnämnden har skickat svar till revisorerna. Där skriver nämnden bland annat att anmälningsmöten inte är ett ska-krav i lagen och att möten är resurskrävande för socialtjänsten. Därför blir de ibland inte av. Så kommer det att fortsätta vara, uppger nämnden.
Nämnden svarar också att det finns andra träffar om barnen, till exempel inom sociala insatsgruppen, som är ”en form” av anmälningsmöten men kanske inte dokumenteras så.
Att anmälare inte får återkoppling på sina larm kan bero på att situationen akut måste skyddsbedömas och då prioriteras det bort att ha kontakt med anmälare.