De styrande partierna i Linköping, Socialdemokraterna och Moderaterna, meddelade häromdagen att de inför nolltolerans mot illegala bosättningar. "Vi kan inte införa nolltolerans mot olovliga bosättningar ena dagen och samtidigt ge stöd åt människor som är en del i hela den problematiken", säger Kristina Edlund (S).
Sedan 2015 har kommunen samarbetat med Stadsmissionen och Linköpings domkyrkopastorat kring en verksamhet riktad mot personer som vistas i Linköping tillfälligt och lever i fattigdom. År 2018 tecknades ett IOP-avtal (Idéburet Offentligt Partnerskap) som bland annat innebär att kommunen finansierar verksamheten med drygt en miljon kronor om året.
Verksamheten har huserat i Johanneskyrkans lokaler i centrala Linköping.
– Vi har erbjudit basbehov i form av mat, kläder och en plats att tvätta sig, men det har också handlat väldigt mycket om rådgivning kring svensk arbetsmarknad och anställningsavtal, säger Sanna Detlefsen, stadsmissionens direktor.
– Det är hundratals personer, kanske tusentals, som vi har hjälpt genom åren. Jag tycker att Linköping har tagit ett större ansvar än många andra svenska kommuner och det har bidragit till att vi känner personerna i målgruppen mycket väl. Det har bidragit till ett lugn i staden. Man vet var man går och ber om hjälp, fortsätter hon.
På social- och omsorgsnämndens (SON) sammanträde den 24 maj kommer politikerna att fatta beslut om att bryta samarbetet. Orsaken sägs vara att många av de personer som tagit del av insatserna varken jobbar, studerar eller har giltiga skäl att vara här.
– Vi kan inte införa nolltolerans mot olovliga bosättningar ena dagen och samtidigt ge stöd åt människor som är en del i hela den problematiken, säger S+M-styrets Kristina Edlund (S) i ett uttalande.
– Eftersom vårt välfärdssystem bygger på att stödja människor som har rätt att vistas i Sverige behöver vi följa upp att det också sker i praktiken, säger Annika Krutzén (M) SON-ordförande.
Vad säger du om kommunens argument?
– Vi förstår att man inte kan ha illegala bosättningar, vi förstår varför kommunen inte vill prioritera stöd och hjälp till den här målgruppen, men vi måste samtidigt förstå att det här inte är människor som kommer att försvinna. De lever i extrem fattigdom och har ett liv som inte erbjuder några möjligheter. Rättigheten att komma hit och jobba i tre månader, den finns.
I Linköping har migrantläger rivits och byggts upp under flera års tid. Oftast i området kring Stångån.
Kommer ni kunna fortsätta verksamheten?
– Nej, den ekonomiska kapaciteten har vi inte.
– Vi måste förstå att det här kommer att påverka stadsbilden, fortsätter Sanna Detlefsen.
Menar du att det blir fler hemlösa?
– De här personerna är redan hemlösa. Men när deras trygga plats försvinner betyder det att de kommer att vistas någon annanstans.
Kristina Edlund (S) kommenterar stadsmissionens farhågor om en förändrad stadsbild så här:
– Om det finns en risk kan jag inte svara på, men personerna i fråga vistas ofta illegalt i Sverige och ska inte vara här. För oss är det viktigt att ta krafttag mot parallellsamhället. Det här är en del av det arbetet, säger hon och fortsätter:
– Sen måste man komma ihåg att socialförvaltningens bedömning är att personer som är berättigade till stöd kan få det via Migrationsverket men också via deras egna insatser.
Kommunen har skickat dubbla budskap. Det menar kommunstyrelsens ordförande Kristina Edlund (S). "Vi kan inte ha nolltolerans mot olovliga bosättningar och samtidigt ha det här IOP-avtalet", säger hon.
Ni säger att det är personer från olovliga bosättningar som nåtts av insatserna. Vad grundar ni det på?
– Det är via de här mötesplatserna som polisen många gånger har haft kontakt med de här personerna.
Problemen kring EU-migranter riskerar inte att bli mer påtagliga i stan när stöd tas bort?
– Nej, vi ska inte ha hemlösa eller illegala bosättningar i Linköping. Är man medborgare i Sverige och kopplad till Linköping ska man få ett socialt nätverk som fångar upp en om man har hamnat i hemlöshet.