Efter påskens våldsamma upplopp i Skäggetorp – där hundratals personer attackerade polisen – är det många som frågar sig varför den islamfientliga danska politikern Rasmus Paludan fick tillstånd att demonstrera i just Skäggetorp centrum.
En av de som är kritisk är kommundirektör Paul Håkansson.
– Man kan ifrågasätta den juridiska bedömningen eftersom samma myndighet har sagt nej till ansökan från den här personen flera gånger tidigare, säger han.
Ett exempel är i söndags då Rasmus Paludans tillståndsgivna manifestation flyttades från Landskrona till en rastplats i Malmö på grund av risken för våld och oroligheter.
Det är den grundlagsskyddade demonstrationsfriheten, yttrandefriheten och mötesfriheten som skyddar rätten att demonstrera. Samtidigt finns ordningslagen som sätter formerna för hur, när och var det är rimligt att sätta stopp.
– Just nu blir det några jurister på polismyndigheten som försvarar beslutet med grundlagen, och säger att den är överordnad ordningslagen. Det kan man mycket väl bestrida, eftersom det står i detalj när tillstånd inte ska lämnas. Det behöver polismyndigheten förhålla sig till. Det räcker inte att på presskonferens efter presskonferens läsa högt ur ett juridiskt utlåtande från en jurist inom myndigheten.
De senaste dagarna har diskussionen om yttrandefrihetslagen gått varm. Paul Håkansson tycker att man glömmer bort en viktig aspekt.
– Sverige är ett land där vi valt att land ska med lag byggas. Det innebär att vi som medborgare har avhänt oss rätten att försvara oss själva.
När polisen förstatligades 1965 innebar det att staten tog på sig ansvaret att skydda de svenska medborgarna. Det är bara staten som är ansvarig för ordningshållningen i Sverige, det så kallade våldsmonopolet.
– Om polisen inte kan uppbära den ordningshållningen då finns inte förutsättningar att genomföra demonstrationer. Men det glömmer man bort.
Du låter väldigt kritisk.
– Jag är frågande. Det förs just nu en diskussion om tre aktörer: demonstranten, de som går till våldsamt upplopp och polisen som har blivit utsatt för grovt våld. Den fjärde aktören är medborgarna. De pratar man inte om. Men medborgarna har en förväntan på att polisen ska upprätthålla säkerheten i samhället.