Michael Gustavsson och Lisa Ingulfsvann brinner för sina jobb som skötare inom psykiatrin. "Vi gör allt. Det är vi som är på golvet med patienterna hela tiden. Vi träffar dem i en kris och skapar en allians med dem. Vi får deras förtroende. Alla skötare är jätteviktiga", säger kollegorna.
De båda kollegorna står med ryggen mot det nybyggda Tinnerbäckshuset, strax intill Universitetssjukhuset i Linköping. Under 2021 stod miljardbygget färdigt och gjorde så att all psykatrivård kunde samlas under ett och samma tak. Här huserar den psykiatriska kliniken, både öppenvården men även slutenvården där patienter vårdas under inläggning. Både Michael och Lisa jobbar inom slutenvården, och tillsammans med sina kollegor vill de nu slå larm om riskerna och konsekvenserna för psykiatrin – om 900 regionanställda blir uppsagda.
I arbetet med ett slutgiltigt varselförslag har regionledningen utgått från personalökningen i berörda yrkeskategorier mellan januari 2020 och december 2023. För Psykatricentrum, där den psykiatriska kliniken ingår, motsvarar ökningen enligt ledningen 141 anställda.
Lisa anställdes i april 2022. Michael i juni samma år.
– Jag har varit här i två år och risken att bli varslad är väldigt hög. Samtidigt har jag is i magen och tänker att om vi hörs lite extra kanske politikerna kan tänka om och hitta pengar någonstans. Jag förstår inte varför det här ska vara enda lösningen när alla professioner skriker att det kommer att bli katastrof om varslet blir verklighet, säger Lisa Ingulfsvann.
– Jag är inte mest orolig för att jag ska förlora mitt jobb utan det jag blir förbannad över är att det är våra patienter som kommer att drabbas av det här. De kommer att lida när kunnig personal försvinner, säger Michael Gustavsson.
"Det tog ett år innan jag insåg att det är här jag vill vara, att det är här jag hör hemma. Jag älskar mitt jobb och lär mig nya saker hela tiden. Man blir aldrig fullärd", säger Michael Gustavsson.
"Den psykiska ohälsan har funnits i mitt liv länge och det är något jag har brunnit för. Det var självklart att jag skulle söka mig hit", säger Lisa Ingulfsvann.
Den psykiatriska kliniken är en specialistpsykiatrisk mottagning dit patienter, med en psykisk sjukdom eller ett beroende, remitteras från vårdcentralerna. Vården omfattar ofta medicinering och någon form av samtalsbehandling. Vid akuta tillstånd läggs patienter in på någon av de specialiserade avdelningarna.
– Vi som jobbar här är duktiga på vårt jobb och vi har valt den här inriktningen. Vi har byggt upp en allians med patienterna, både inom öppenvården och slutenvården, och den är superviktig för att säkerställa en säker vård. Försvinner personal måste man börja om från början igen med vissa patienter, säger Michael Gustavsson när han, tillsammans med flera kollegor från den psykiatriska kliniken, tar emot oss vid Tinnerbäckshuset.
Personalen från den psykiatriska kliniken i Linköping vill slå larm och sätta ljus på riskerna med Region Östergötlands varsel.
Ylva Eriksson, psykolog inom öppenvården, berättar att ett 30-tal patienter remitteras till den psykiatriska kliniken varje vecka. "Om varslet blir verklighet kommer vårdköerna bli längre", säger hon.
Vad menar ni med en allians?
– Psykiatripatienter är oroliga och har ofta låg tillit till andra människor. De har hög ångest, känner sig otrygga och det är väldigt viktigt med ett genuint och gott bemötande. För de patienter som är svårast sjuka, som kanske har haft mycket trauman i livet och svåra uppväxter, kan det ta något år innan de faktiskt vågar lita på oss i personalen. Jag märker att många av mina patienter är oroliga, säger psykologen Ylva Eriksson.
Andrea Johansson Capusan, överläkare och vårdchef på beroendemottagningen, konstaterar att den psykiatriska kliniken har lagt om sitt sätt att arbeta de senaste åren – något som flytten till det nya Tinnerbäckshuset bidragit till. Kliniken har också fått utökade uppdrag, bland annat en psykiatriambulans. När vårdvalet avskaffades övertogs även uppemot 1 500 patienter från Capio.
– Vi hade väldigt många överbeläggningar tidigare och vi hade vissa patienter, med återkommande högt vårdbehov, som blev inlagda under långa perioder. Vi insåg att vi behövde börja jobba på ett annat sätt och genomförde bemötandeutbildningar i hela slutenvården. Det har gjort att vi nu har kortare vårdtider, att behovet av tvångsvård minskat och att vi inte behöver köpa utomlänsplatser. Det kräver välutbildad personal och den kompetens vi byggt upp är inte utbytbar, säger Andrea Johansson Capusan och fortsätter:
– På psykiatriska kliniken har vi inte ökat personalstyrkan på grund av pandemin, utan för att vi har fått nya uppdrag. Om vi inte kan fortsätta att leverera den vård vi ger nu kommer patienterna att må sämre och det riskerar också att vi hamnar där vi var för ett antal år sedan. Där patienterna ofta hamnade på bland annat akutenheten och IVA. Även de avdelningarna kommer att drabbas av varslet och kommer inte att ha några extraplatser för att ta hand om våra patienter.
Marika Nilsson är bemanningskoordinator på den psykiatriska kliniken. "Jag är mest orolig över hur de ska bli för patienterna som har öppenvård, hjälp och stöd av kuratorer, psykologer, skötare med flera. Där kontakten kanske inte blir kvar. Det kanske är den enda och trygga kontakten de har och som de förlitar sig på. Det är en skör patientgrupp som vi måste ta hand om och inte överge vilket konsekvensen kommer bli om de drar ner på personal inom psykiatrin", säger hon.
Överläkare Andrea Johansson Capusan konstaterar att personalökningen på den psykiatriska kliniken i Linköping inte beror på pandemin utan på utökade uppdrag och ett nytt arbetssätt.
Vad är det för konsekvenser ni ser om varslet blir verklighet?
– Konsekvensen kommer att bli en ökad psykisk ohälsa i samhället. Varslet är en kortsiktig lösning, säger Lisa Ingulfsvann.
– Och om patienterna har varit hos oss på slutenvården och kommer till en öppenvård som inte är komplett kan de komma tillbaka till oss som en bumerang. Det blir fler inläggningar, fyller skötaren Patrik Wetterberg i.
– Jag tänker också att risken är att patienternas psykiska sjukdomar blir mer kroniska. Personlighetsstörning, PTSD och ätstörning är sjukdomar som går att behandla så att de får ett mer välfungerande liv, fortsätter Ylva Eriksson.
Sjuksköterskan Monica Cato och skötaren Patrik Wetterberg har jobbat inom psykiatrin länge. "Vi har en patientgrupp som har svårt att höras i samhället. De hamnar också längst ned i vården. Nu känns det som att de återigen prioriteras bort", säger kollegorna.
Tinnerbäckshuset några stenkast från Universitetssjukhuset rymmer i dag den psykiatriska kliniken i Linköping.
Skötarna Michael Gustavsson och Lisa Ingulfsvann, som riskerar att drabbas av varslet, berättar att stämningen på arbetsplatsen har påverkats. Det är många som, liksom Michael och Lisa, har anställts efter januari 2020.
– Just nu, när alla är livrädda att bli varslade, märks det hur nära vi i personalen egentligen är varandra. Jag har aldrig brunnit så här mycket för ett jobb eller känt mig så här trygg tidigare – så jag blir mörkrädd när jag tänker på varslet. Vi håller redan på att tappa personal och vill man ens vara kvar när ens kollegor får gå? De som blir kvar kommer att få dra ett stort lass för att lära upp den personal som kanske förflyttas hit från andra avdelningar, säger Lisa Ingulfsvann.
Vad är ert budskap till politikerna?
– Vi kommer inte att kunna fullfölja våra uppdrag, som vi har just nu, oavsett vilka 900 anställda som får gå, säger Lisa Ingulfsvann och Ylva Eriksson fyller i:
– Vilken vård ska vi prioritera bort? Den prioriteringen måste komma från politikerna.
Marie Morell (M), regionstyrelsens ordförande, förstår oron över varslet men konstaterar att politikerna inte kan ge några bra svar ännu. Varselförhandlingarna måste slutföras först.
Regionstyrelsens ordförande Marie Morell (M) konstaterar att det finns en process för prioriteringen, där politikerna ska godkänna avsteg från det nuvarande vårdutbudet. Hon berättar också att hon mottagit brev från medarbetare inom psykiatrin.
– Vårt svar är tyvärr att vi i dagsläget inte vet hur varslet kommer att falla ut. Den processen är i ett inledande förhandlingsskede och det måste vi avvakta. Dessutom pågår ett arbete för att ta fram hur vi ska organisera oss utifrån eventuella neddragningar av personal. Samtidigt har jag en väldigt stor förståelse för att det finns en oro hos medarbetarna, säger Marie Morell.