Varje dag klockan två på eftermiddagen sitter barn och lyssnar på luffarna som berättar om hur lösdrivarlagen gör livet surt för folk som vill vandra fritt i landet.
– Förr kunde vi sova på ett loft i ett stall, men nu blir jag polisanmäld om jag gör det, säger Klurige Kalle, som egentligen heter David Brostedt.
I dag är det Klurige Kalle som undervisar de fjorton barnen som är på plats. Med en trasig kavaj och cylinderhatten på sniskan visar han trick en luffare behöver för att klara sig. Ur sina fickor halar han fram ståltråd och berättar att han kan göra en visp eller en potatispinne för en bit bröd.
– Jag kan göra svårare saker också men då vill jag ha mer betalt. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad en luffare kan göra med ståltråd, säger han.
Tage och Gösta Lidholm är sex och tre år gamla och på besök från Göteborg. Det är en perfekt ålder för luffarskolan och nu har dom fått diplom av Klurige Kalle. Nu ska dom leka luffare, säger Tage Lindholm.
– Det var kul. Jag fick lära mig massa saker om luffare. Hur man gör luffarslöjd och vilka luffartecken som är viktigast, säger Tage Lidholm.
Vissa tecken är viktigare än andra instruerar Klurige Kalle och pekar på husväggen där han ristat in symboler med sin vandringskäpp. Ett tecken betyder att en luffare kan få sovplatts där ett annat att det går att arbeta för mat på gården. Det viktigaste tecknet ser ut som en tupp och betyder att det finns faror där.
– Det stället ska ni undvika. Det kan finnas en elak länsman eller någon dum person på den platsen.