Falks Hårvård är ett namn som har funnits i stan i cirka 120 år, uppger ägarna Anne-Marie Rosén Augustsson och Britt-Marie Lundh. Först låg frisören på Storgatan, men var tvungen att flytta när Sparbanken byggdes i mitten av 70-talet. Företaget flyttade då in i sin nuvarande lokal på Snickaregatan, ett stenkast därifrån. I början av 90-talet tog Anne-Marie och Britt-Marie över salongen och namnet.
Mer än 30 år senare friserar duon sina kunder för sista gången.
Under samtalet är det främst ett ord som gång på gång återkommer för att beskriva känslan – vemod.
– Det känns vemodigt för att man måste landa i allting. Det är så när man har jobbat med människor hela livet. Nästa år skulle det ha varit 50 år sen jag började jobba. Efter det har jag jobbat med människor hela mitt liv och har inte ångrat mitt yrkesval någon gång, säger Britt-Marie.
Torsdagen var fullspäckad med kunder som ville ta farväl.
– Det är mycket känslor. Mycket, mycket känslor, berättar Anne-Marie Rosén Augustsson.
– Vissa kunder är samma som när jag började här som elev för 42 år sedan. Så det är ju vemodigt från bägge håll. De senaste månaderna har jag gett rekommendationer och hänvisat till kollegor på andra salonger. Det känns jättetufft.
– Det var som min kund sa till mig: "Jag tycker jag känner dig och vet hur många barn du har. Men jag vet ju inte hur de ser ut". Det är en väldigt speciell relation man får till många av kunderna, säger Britt-Marie Lundh.
Beslutet att lägga ner verksamheten kom under pandemin, som var väldigt tuff för dem. I samband med att kontraktet med hyresvärden gick ut valde de att inte förnya det.
– Det är ganska många salonger i den här staden och jag vet att det är fler som avvecklar eller är till salu, säger Anne-Marie.
Vad som väntar härnäst är ännu oklart för duon, men att på något sätt fortsätta jobba med människor är en självklarhet för dem båda.
– Jag har redan engagerat mig i idrottsföreningen hemma i Rimforsa och har lite sådana uppdrag. Trots det kommer jag ju ändå att sakna det här livet och att pendla. Men framför allt så kommer jag sakna henne, säger Britt-Marie och vidrör hjärtligt Anne-Maries axel, innan hon fortsätter:
– Jag har gjort det hela mitt liv. Men jag har ju mina barn och barnbarn där hemma, så jag får väl fortsätta klippa deras hår.