Sista juni bommar Johan Fredriksson igen dörren för gott.
Han skulle bara jobba en kort tid i pappa Rolfs fotoaffär efter gymnasiet, men efter lumpen kom han tillbaka. Och blev kvar – i 37 år.
Och det trots att han aldrig varit särskilt intresserad av foto.
– Men det var faktiskt inte pappa heller. Eller, det är klart att ett visst intresse funnits, men det har främst gällt själva tekniken. Privat har jag inte plåtat mer än gemene man, konstaterar Johan.
Pappa Rolf startade rörelsen 1966. Då låg affären i nuvarande Bishops Arms lokaler på Ågatan. 1986 flyttade företaget in i det helt nybyggda huset på Repslagaregatan, på gågatan mellan Storgatan och Gyllentorget.
– Vi var första hyresgästen, därefter flyttade banken in.
På 90-talet, när stan hade 10–12 fotoaffärer, kom den digitala fototekniken, allt förändrades och branschen har brottats med dalande försäljning allt sedan dess.
– I Linköping är vi tre fotobutiker idag, men många städer, som Malmö, har inte en enda. Branschen har förändrats enormt. Förbrukningsmaterial som foto- och filmrullar har ju ersatts av ett USB-minne. Och nästan all framkallning är borta.
– Det är en marginalutsatt bransch, som tidigt utsattes för en prispress i takt med att allt fler började köpa sin fotoutrustning på nätet, säger Johan.
Det nyväckta intresset för att vistas i naturen gjorde att kikare fick ett enormt uppsving under pandemin, säger Johan Fredriksson.
Som mest var de nio anställda i butiken, på senare år bara Johan och en anställd, som nyligen gick i pension.
Tvärtemot många andra branscher innebar pandemin ett uppsving.
– Många började vistas mycket i naturen och särskilt kikare blev hårdvaluta.
Johan har fullt upp med avvecklingen och inte hunnit fundera så mycket på framtiden. Efter att ha levt med tankarna i några år känns det heller inte sentimentalt. Han är färdig med detta nu, som han säger.
– Jag vill absolut fortsätta jobba, ser fram emot att vara anställd, slippa totalansvaret, ha fasta arbetstider och mer fritid än 1,5 dag i veckan. Med vad har jag dock just nu inte en aning om. Kanske börjar jag med någon hobby också . . .
Citys utveckling bekymrar honom. Han blickar ut mot Bukettens gamla lokaler mittemot som stått tomma i flera år sedan rörelsen flyttade efter en hyreshöjning. Och fler lokaler står tomma.
– Det måste till ett nytt tänk om innerstaden ska leva och inte bara ha matställen, men på vilket sätt vet jag inte. Med en årshyra på en halv miljon för 100 kvadrat fungerar det helt enkelt inte. Tyvärr.