I slutet på april blev Kjell vald till ordförande för BirdLife Sverige – en organisation med ungefär 20 000 medlemmar som har fågelskådning som gemensamt intresse.
– Valberedningen pejlade läget tidigt och i november fick jag frågan. Då hade jag haft ett halvår på mig att fundera och tackade ja, berättar han.
Hur mycket tid lägger du på föreningen?
– Svårt att säga eftersom jag bara varit ordförande i några veckor, men flera timmar per dag handlar det om.
Vad lägger du mest tid på?
– Frågor som vi i styrelsen måste prata om. Det kan handla om rent organisatoriska frågor, men också om vindkraft, om vi har någon särskild hållning i en skogsfråga eller om skyddsjakt.
Skog, vindkraft och jakt – tre ämnen som har blivit mer polariserade och känsliga med åren.
– I skogsdebatten är det tydligt att det finns djupa skyttegravar mellan delar av skogsindustrin och vissa politiker på ena sidan och delar av miljörörelsen på den andra. Vi i BirdLife Sverige har en tradition av att inte primärt vara de som skriker och säger nej till allt. Jag skulle vilja utveckla det ännu mer och få till ett ännu bättre samtalsklimat, utan att för den skull vara mesig och inte protestera om vi tycker något är fel.
Från att förr i tiden ha varit en ganska liten förening med huvudsaklig inriktning på forskning har BirdLife Sverige växt mycket. Det har tagit tid för organisationen att komma ikapp.
– Det var inte så länge sedan vi hade ett medlemsregister som bara en person visste hur man skötte. Vi har lagt ner mycket tid på att få organisationen att växa, nu hoppas jag att det mesta av det jobbet är gjort.
Vilka är föreningens utmaningar?
– Dels är det fågelskydds- och naturvårdsfrågorna som enligt många är kärnan i föreningen. Men vi jobbar också hårt med att få upp fågelintresset ytterligare. Även om vi aldrig kommer att bli lika stora som exempelvis Naturskyddsföreningen så ser jag det inte som omöjligt att vi skulle kunna ha uppåt 50 000 medlemmar.
Från Kjells hus strax norr om Linköping har han nästan hela Svartåmynningens naturreservat utanför dörren. Här finns bland mycket annat en Sveriges mest sällsynta vadarfåglar, nämligen rödspoven. De senaste åren har rödspovarna haft det tufft med att få ut flygfärdiga ungar.
– Det här området är mitt i diskussionen kring hotade arter på våra strandängar. Är det viktigt med skyddsjakt på kråka eller räv? Är det vattenståndet som är det stora problemet? Det är jättesvåra frågor som det behövs mer forskning kring, säger Kjell Carlsson.
Hur sköts Svartåmynningen tycker du?
– Det mesta som görs är bra. Generellt sett skulle det vara bra med större översvämningar på vårarna som håller i sig längre. Men det är ingen lättacklad fråga, Roxens vattensystem berör ju nästan hela Östergötland.
Sydlig kärrsnäppa är en av de sällsynta strandängsarterna som skulle kunna häcka i Svartåmynningen. Tack vare pengar från Svenska Postkodlotteriet jobbar nu BirdLife Sverige tillsammans med Nordens ark med ett projekt att försöka rädda den sydliga kärrsnäppan som idag är en av Sveriges mest utrotningshotade fåglar.
Det är inga små medel det handlar om, Postkodlotteriet har beviljat 13 miljoner kronor till projektet. Utöver det får BirdLife Sverige fem miljoner per år av Postkodlotteriet.
– Ibland känns det lite skrämmande hur stora summor som snurrar, säger Kjell Carlsson.