Kärna mosse är av riksintresse och som Natura 2 000-objekt ett av EU:s värdefullaste kalkkärr – och därmed förstås ett av Östergötlands förnämsta. Kalkkärret med den omgivande skogen är också en natur som många Malmslättsbor älskar. När en Malmslättsbo som bott här sedan barnsben får höra förslaget blir han förskräckt.
– Nej, martallarna får inte tas bort. De har inte vuxit ett dugg sedan jag och mina kompisar lekte där på 1970-talet. De är lika små nu som då och en viktig del i upplevelsen av Kärna mosse, säger han.
Den åsikten är han säkert inte ensam om och många lockas till guidningar i det variationsrika området i orkidétider.
Vill ha synpunkter
Kärna mosse är ett statligt naturreservat sedan 30 år genom ett beslut av länsstyrelsen 1984. Däremot ansvarar Linköpings kommun för skötseln och står bakom förslaget till ny skötselplan med konsulthjälp av biologen Mikael Hagström. Den vill länsstyrelsen ha synpunkter på till 12 januari.
Den nya skötselplanen innehåller fler åtgärder än de tidigare. En är att dämma alla diken runt kärrplanet för att höja vattennivån så att känsliga kalkkärrsarter gynnas. En annan att avverka yngre träd i södra kanten mot järnvägen för att skapa mer öppet kalkkärr. Enligt kommunekolog Gunnar Ölfvingsson behövs det som kompensation för den orkidémark som försvinner under den 300 meter långa spång som byggts för att öka tillgängligheten till kalkkärret. Den leder rakt mot martallarna innan den svänger ut på kärrplanet.
90 procent avverkas
Martallarna är en effekt av att Malmslätt tog dricksvatten från en täkt vid Kärna mosse under cirka tio år från början av 1940–talet, vilket rubbade grundvattennivån. Kalkkärret blev så torrt att småtallar fick fäste, men tillväxten stannade av när vattentäkten upphörde. Att avverka alla martallar utom ett litet referensområde är skötselplanens mest kontroversiella förslag. De finns i en tredjedel av kärrplanet och ger en särprägel åt miljön, sedan resten höggs bort på 1980-talet och sköts med årlig slåtter för orkidéernas skull.
– Det går inte att vara defensiv om Kärna mosse ska behålla de biologiska värden som krävs för ett Natura 2 000-område på lång sikt. Vi måste våga göra åtgärder, men även våga korrigera vid behov. Skötselplanen säger inget exakt om martallarna, men det handlar om att ta bort 90 procent, säger Gunnar Ölfvingsson.
Så av hundra martallar blir det bara tio kvar?
– Nej, så många rör det sig inte om, det blir fler kvar, svarar han.
I vägen för slåtter
Planförfattaren Mikael Hagström bekräftar att ambitionen är att avverka "många" martallar.
– Det handlar om att spara var tionde, säger han.
Varför måste martallarna bort?
– Det är för att kunna ha slåtter även i den delen. Då är martallarna i vägen. Här måste det till rejäl skötsel för att bromsa vitmossorna och gynna sällsynta brunmossor. En nackdel är att kärrplanet blir mer enhetligt, men viktigast är att gynna extremrikkärret som vi har så få av, säger han.
Fel att avverka
Björn Ström, ordförande i Linköpings naturskyddsförening, utbildar sig till ekolog vid Linköpings universitet. Han delar inte uppfattningen att martallarna i Kärna mosse måste bort.
– Avverka inte martallarna i hela den ohävdade delen utan ta det lugnt. Martallarna växer oerhört långsamt, så minst hälften bör sparas och ge variation i miljön. Här finns upprinnor med organismer att ta hänsyn till. Att ha slåtter på hela kärrplanet gör att den öppna delen blir som en ensartad slåtteräng, säger han.