Fikastund hemma: Karin Nilsson med sin son Mats Nilsson.
Karin Nilsson möter vi en sen eftermiddag i slutet av november. Hon mår bra och promenerar längs gatan utanför sin villa. Hon använder sig av rullator, men det har ingenting med sjukdomen covid-19 att göra. För två och ett halvt år sedan bröt hon lårbenshalsen och sedan dess behöver hon stöd, eftersom balansen blev kraftigt försämrad. Karin bor ensam och får hjälp av hemtjänsten varje dag, men hon lagar maten själv de flesta dagarna i veckan.
Hon är medveten om hur lömskt coronaviruset är och hur hårt det drabbar de äldre. Men alla äldre som insjuknar dör inte och hon vill inte att de drabbade ger upp hoppet om de får feber och börjar hosta.
– Först kom en konstig torr hosta och feber. Jag äter medicin för sköldkörteln och därför måste jag omedelbart ringa vårdcentralen om jag får feber, för att testa de vita blodkropparna. Min son ringde, berättar Karin.
Efter några dagar blev Karin jättetrött och kunde knappt äta eller dricka. Hon fick i sig lite fil och några bananskivor. Det var allt. Hon orkade inte ens klä på sig. Då kontaktade sonen Mats läkaren igen och berättade hur Karin mådde. Läkaren skrev ut en bred antibiotikakur och rådde att ringa 1177 om läget förvärrades. Efter ett par dagars försämring ringde Mats 1177 och skjutsade Karin till akuten.
– På akuten blev vi hänvisade till coronaavdelningen där de tog alla prover och jag blev inlagd. Efter ett dygn var proverna analyserade och jag hade bekräftad corona. Då fick jag både dropp och syrgas. Dagen efter började jag äta lagad mat som smakade bra och jag löste korsord, säger Karin Nilsson.
Karin kom in på avdelningen uttorkad och matt men tillfrisknandet gick fort. Att hon minns exakt vad som hände och när beror på att sonen Mats har fört dagbok från perioden. Han var permitterad på sitt jobb och var ledig vissa dagar i veckan. Eftersom Karin var så orkeslös under sjukdomsperioden trodde Mats att hon skulle behöva mer hjälp när hon sedan kom hem igen. Därför ansökte Mats om extra hemtjänst till Karin vilket beviljades.
– Redan efter några dagar gick jag och Mats ut på korta promenader. Efter någon vecka kunde jag gå lite längre sträckor och hemtjänstens hjälp minskades ner till tidigare nivå. Hoppas att färdtjänsten inte läser om mina promenader så att jag blir av med den, säger Karin skämtsamt.
Efter tillfrisknandet har Karin inte fått några biverkningar eller några andra påföljder. Åtminstone inga negativa sådana.
– I år fick jag mycket äpplen i trädgården. Jag lagade flera burkar äppelmos och bakade äpplekakor. Både Mats och min dotter Ewa tycker att jag är betydligt piggare nu än innan corona, säger Karin Nilsson.