LÄS MER: Städerskan: "Jag har inte lurat någon."
Karin Vikström, 76 år, bor i en trerumslägenhet i Ryd. Den 29:e september såg hon en annons i Corren om städhjälp.
– Jag nappade, min dummer. Det skulle jag aldrig ha gjort, men tyvärr är jag pedant och vill ha rent och snyggt runt omkring mig. Jag städar själv så mycket jag kan och håller god ordning på saker och ting,men ibland behöver jag hjälp.
Den 16 oktober ringde det på ytterdörren. Utanför stod städhjälpen, en kvinna i 40-årsåldern.
– Hon hade med sig en korg och en hink med några rengöringsprodukter. Jag såg inte vad det var, berättar Karin som sa åt kvinnan att inte bry sig om sovrummet och "spelrummet" där sambon förvarar en del instrument.
Efter två och en halv timma var uppdraget slutfört, enligt Karin Vikström.
Städkvinnan hade gått igenom köket, vardagsrummet och badrummet och ville ha 2 500 kronor kontant för besväret.
Karin förklarade att hon inte hade så mycket pengar hemma.
– Jag visste inte vad jag skulle göra och när städhjälpen sa att jag skulle följa med henne i bilen till bankomaten i Ryd och ta ut hela beloppet blev jag lite rädd.
– Dessutom hade hon en manlig vän som satt och väntade utanför. Han följde med till centrumet och det kändes förstås extra obehagligt.
Betalningen ufördes utan kvitton och när Karin Vikström började syna städningen blev hon missnöjd.
– Jag vet inte vad hon gjorde egentligen. Dammtorkade och svabbade lite, kanske. Dessutom upptäckte jag fläckar i köksgolvet som inte fanns tidigare.
Karin känner sig grundlurad, menar hon.
– Hur kunde jag var så dum, frågar hon sig. Jag har gått på en riktig nit. Det är så pinsamt alltsammans.
Du frågade inte om kvinnan hade f-skattsedel eller om hon hade eget företag?
– F-skattsedel tänkte jag inte på. Däremot frågade jag henne om hon hade ett företag. Hon svarade att hon inte hade det, men att hon funderade på att starta någon typ av verksamhet.
Karin lägger skulden på sig själv. Ingen annan.
– Annonsens såg bra ut. Den lockade och jag ringde.
– Städerskan sa att hon skulle ha 2 500 för hela lägenheten. Jag tyckte att det var för dyrt och ville dra mig ur. Hon förklarade då att jag kunde få det gjort för 200 eller 250 kronor i timman, jag minns inte riktigt. Det tackade jag ja till.
Vikström fortsätter med ånger i rösten:
– Tänk att jag kunde vara så godtrogen. Hon var här i två och en halv timma och krävde hela utgångsbeloppet. Det var inte alls det vi hade kommit överens om.
Karin berättar att städhjälpen också gick omkring och fotograferade i lägenheten.
– Varför gör man så? Det kändes verkligen konstigt. Jag borde naturligtvis ha protesterat, men det kom aldrig för mig.
Vikström suckar när hon berättar om tiden efter besöket. Nu vill hon lägga allt bakom sig.
Hon har varit i kontakt med polisen vid två tillfällen och även skrivit till Allmänna reklamationsnämnden.
– Polisen förklarade att det inte var ett ärende för dem. Pengarna struntar jag i. Jag och min sambo har så vi klarar oss, men jag hoppas att jag kan bli ett varnande exempel för andra.
– Man ska inte lura någon på det här viset, särskilt inte äldre som kanske inte har det så gott ställt.