På grund av vattenpest valde kanalbolaget att tömma sträckan på vatten. Då den är två mil lång blir det tyvärr alltid några fiskar kvar, menar kanalbolagets vd. Den här bilden är tagen i närheten av Ruda bro längs Göta kanal.
– Vi var ute och tittade på det. Vi vet inte vad som har hänt. Det troliga är väl att det är någon form av kvävning på grunt vatten, säger Dick Jonsson som är aktiv i styrelsen för Roxens fiskevårdsområdesförening.
Han berättar att styrelsen fick rapporter om döda fiskar vid kanalbron i Ljungsbro i helgen. Jonsson gav sig ut för att undersöka saken med Åke Wester och Leif Ånell som också sitter i styrelsen. Då upptäckte de hur omfattande fiskdöden var.
– De är spridda hela vägen, 18 kilometer nånting, säger Jonsson.
I ett mejl till redaktionen skriver han att det främst är abborre, gädda, mört och braxen som har drabbats, och fortsätter: "Vi kan inte erinra oss en liknande massdöd i kanalen tidigare".
– Förra vintern lämnade man mycket vatten kvar i kanalen så att det gick att åka skridskor. Men i somras var det mycket problem med vattenpest som fastnade i kylintag och motorer på båtarna. Kanalbolaget tog bort en del men vi misstänker att de tömt ut allt vatten i kanalen nu för att bottenfrysa den här vattenpesten så man blir av med den, säger Jonsson.
Vattenpest är en invasiv art som egentligen inte hör hemma i det svenska ekosystemet.
I och med att vattennivån är så låg den här vintern, som tidvis varit ovanligt kall, så har kanalen nästan bottenfrusit, enligt Jonsson.
– Det är inte mycket vatten kvar inunder, säger han.
"Vi agerar så gott det går och jag tycker vi gör det på ett ansvarsfullt sätt", kommenterar Roger Altsäter.
Roger Altsäter, vd på kanalbolaget, bekräftar att sträckan Ljungsbro-Borensberg har tömts som en åtgärd mot vattenpest. Hänsyn har dock tagits till fiskarna.
– I kanalens 200 år långa historia är det här något som har förekommit någon gång då och då, så det är ingen ny företeelse. Vi tömmer sträckorna långsamt, över många dagar, för att fiskarna ska ha en chans att följa med vattnet ut. Jag tycker att vi agerar ansvarsfullt, förklarar vd:n och fortsätter:
– Just den här sträckan är den längsta som vi, på våra 19 mil, har mellan två slussar. Då kan det tyvärr bli några fiskar kvar som vi inte hinner med att rädda.
Enligt Lars Gezelius, handläggare i fiskevårdsfrågor på Länsstyrelsen Östergötland, får man ta det onda med det goda när vattenpesten ska hanteras.
Hur mycket kanalen töms på vatten och till vilken nivå beror, enligt Altsäter, på sträckans förutsättningar och orsaken till åtgärden. Det snabba väderomslaget har den här vintern bidragit till att många fiskar har blivit kvar och frusit fast i vattnet.
– När det väl knäpper till och blir is, och det finns fiskar kvar i vattnet, kan det tyvärr gå ganska fort, konstaterar vd:n.
Vid Malforsbron i Ljungsbro såg det ut så här på måndagsförmiddagen.
För Lars Gezelius, handläggare i fiskevårdsfrågor på Länsstyrelsen Östergötland, är situationen på kanalsträckan Ljungsbro-Borensberg en nyhet när vi når honom. Så här kommenterar han kanalbolagets ansvar i att värna om fiskbeståndet:
– Kanalen är ändå en anläggning för båttrafik och då får den hanteras på ett visst sätt. Samtidigt ska man såklart försöka att skona fisken så långt som möjligt, men i det här fallet kanske man får ta det onda med det goda.
– Att komma tillrätta med vattenpesten och dess spridning är en viktig åtgärd och om det här är en framgångsrik väg att gå ska man göra det. Fiskar brukar ändå kunna återetablera sig ganska så fort och det är inte direkt några hotade bestånd som drabbas, fortsätter Gezelius.
Så här såg det ut vid Ruda-bron vid Göta kanal.
Är det här ett fenomen som är vanligt förekommande?
– Det kan nog ha hänt även om jag själv inte kan peka på någon specifik händelse. Jag har inte jobbat med fiskevårdsfrågorna så länge här på länsstyrelsen, svarar handläggaren.